Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Monthly Archives: januari 2014

You are browsing the site archives by month.

Upp och ner!

Vi var till klubben igår kväll. Hon började fint men så körde jag ett längre fritt följ och märkte att hon hade nästan lika mycket koll på de/det vi närmade oss som hon hade på mig. Nästan så jag tyckte att hon gick lite längre bak…vi har tidigare haft problemet att hon ligger före i ff.

Vi testade ett hopp och jag satte henne ner framför, tog bort en bräda och la den åt sidan, gick själv till andra sidan. Vid kommandot sprang hon till brädan jag lagt vid sidan istället för att hoppa!!

Mot slutet när det var färre hundar kvar ville jag prova lite ff igen. Korta sträckor. Vi har haft problem med sega sättanden vid framför allt vänster om halt. Den här gången satte hon sig inte ens ner…hände ett par ggr på rad så jag gjorde en enklare variant, och tokbelönade. Sen åkte vi hem.

Var har min pigga hund som nästan alltid haft 100% fokus på mig tagit vägen? Nu är det inte så att hon är loj och frånvarande annars, när vi pausar så orkar hon både jaga svansen och rulla runt på golvet…att springa fort i fartmomenten är inte heller några problem. Kan det vara så att skendräktigheten sitter i henne fortfarande?! Jag hade skrivit upp hennes exakta löpperiod i kalendern på Iphonen men det är puts väck borta. Om jag inte minns helt fel började hon löpet den 25 november och då faller det ju in så att hon skulle haft valparna nu. Det lustiga är bara att redan för ett par veckor sedan började hon gå o smågnälla lite med sina gosedjur och eftersom hon slutat med det trodde jag att vi var klara med den perioden.

Pi - Kvarnbäcken juli-2013

Ja det är nog bara att acceptera läget och träna det som går att träna på. Det tråkiga är att vi hade börjat titta ut några tävlingar men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska göra.

Att lägga fokus på närmsta tiden:

  • Snabbare sättanden vid alla halter
  • Träna hopp med föremål vid sidorna
  • Ännu mer platsliggning med störning
  • Kedja kortare moment

Allt detta beroende på dagsformen 🙂

Jag använder det här lite som en tränings/formdagbok, perfekt att kunna gå tillbaka till och kolla av var hon låg i löpet mm nästa gång det händer tex.

Liten som behöver mer plats

Jag bläddrar åter igen bland sommarens bilder och hittar förstås mängder av valpfoton.
Maj-2013

Här är hon lite över tre månader…och sååå liten <3

Annars tragglar vi på med det vi gjorde sist. Det jag känner att vi behöver är mängdträning på platsliggningen på nya ställen, gärna med andra hundar. Även fler kedjor som är tävlingslika. Båda sakerna kräver träning med andra men är svåra att träna på de öppna träningarna på klubben när det är fullt.

Jag har vågat mig på att börja kika på tävlingsdatum men ingenting är bokat än, och skulle det vara bokat skulle jag inte skriva ner det här iallafall 😉

Fjärr – ligg/stå

En liiiiten kort filmsnutt på två skiften. Jag har för första gången tagit bort hjälphanden vid ”ner”.
Tassen är lindad för ett litet skärsår i en trampdyna tidigare idag.

Vittring

En liten video från vårat prov på vittring med frysmarkering. Det är andra gången vi provar att lägga ut flera ovittrade pinnar.

Träning i Kungsör

Vi gick upp tidigt imorse jag och Pi för att åka ner till Kungsör och några timmars lydnadsträning.

Vi började med fria följet och kom åter fram till att hon tänker alldeles för mycket innan hon sätter sig ner framförallt i vä- och hö om halt. Jag har lagt ner tid på det med tydligen för lite. Direkt efter ff gjorde vi en enkel ingång och jag belönade ingången som var utan dutt i handen. *hurra* Själv hade jag först tänkt belöna farten in i en vanlig inkallning men som Ann påpekade, farten in har vi ju redan. Farten är det minsta problemet hos Pi än så länge 🙂

Nästa kedja blev en apportering, en slät inkallning (även den utan dutt i handen) och transport fram till hopphindret. På vägen till hindret fick hon syn på ett par vittringspinnar men valde bort de, följde mig och satte sig utan att låsa sig allt för mycket på hindret. Belöning!! Kul när det märks att man lagt ner lite extra träning på något 🙂

Sista passet började vi med ett ställande som gick fint och avslutade med läggande under gång. Ställandet förberedde jag henne på men glömde att förbereda henne för läggandet men det blev helt ok ändå.

Jag vet att vi även la in ett hopp någonstans men är så trött så jag nästan glömt vad jag heter…det tar på krafterna att träna hund 😉

Note to self!
Träna på uppsitt från ”haka i backe-läge”.

Så här ser det för det mesta ut i våra vilopauser :)

En redig träningsvecka.

Tre dagar har vi tagit oss till klubben den här veckan. I onsdags hyrde jag och Ann hallen och hon fick kika på hela vår ”etta”. Det blir alltid lite extra svårt för Pi när det är Ann som är i närheten. Hon började vid nåt tillfälle att pratmorra och hela kroppen började svaja i takt med svansviftningarna. Jädrans hund 😉

Fria följet (som egentligen ska vara linförighet, när ska jag komma ihåg att ta på kopplet?) kände jag att hon låg liiiite före i början men det gav sig. Jag ska komma ihåg att springa fortare vid språng marsch bara. Läggande under gång fick vi godkänt i, hon har börjat ”kasta” sig ner även vid min sida så det betyder att vårt jobb har lönat sig. Inkallningen…hon flög rätt in i mig…och så nosen på handen men nu vet jag iaf hur vi ska göra med det. Ställandet blev fint, ett hopp-stå som vi vill ha det. Jag är lite förvånad att hon inte flyttar tassarna när jag går in och ställer mig vid sidan igen, för det har vi knappt tränat på men jag klagar inte 🙂 I apporteringen ställer hon sig upp för första gången… dragning till Ann. Hoppet glömmer hon att hon ska hoppa vilket också är väldigt ovanligt.

Jag vet att vi tikägare ofta skyller på löp och skendräktighet men hon ÄR inte riktigt sig själv, sen har hon reagerat mer på andra hundars skall när vi tränat på de öppna träningarna i hallen så det jobbade vi med på torsdagen. Vi märkte även att hon låser sig som när en border collie ”eyear”. Tex vid hopphindret eller en kon. När vi går fram till hindret så är hon ofta så låst vid att hon ska hoppa att hon inte hör mig säga att hon ska sätta sig vid sidan. Det har vi tränat på, bara gått fram till hindret vid sidan, satt henne ner och sedan gått därifrån. Något jag också tar med mig från onsdagens genomgång är att vi måste öva ännu mer på transporterna. Den här gången blev hon lite låg när hon inte fick belöning efter varje moment, vilket jag heller inte upplevt förut. Kedja kedja!

Platsen har gått bra. Tisdagen och torsdagen har jag lagt henne själv bland andra hundar som tränar. I onsdags låg hon bredvid Anns hund och när hon fick en störning så valde hon att snabbt lägga ner huvudet igen. Hemma har vi mest tränat fjärrens stå/ligg och fortsatt med vittringen. Vi har idag börjat lagt ut en pinne till i vittringen men hon var en aningens stressad så nästa gång ska jag nog börja när hon är lite tröttare.

Nu är röntgen bokad, av både höfter och armbågar. Även ögonlysning och ettårsvaccinationen ska göras vid samma tillfälle så nu är det bara att hålla tummar och tår.

 

Kalhyggen och hakor i backen

Vi började dagen ute på ett snöigt kalhygge. Pi verkar ha kommit i någon andra version av spökåldern och jag själv som ser både björnar och älgar överallt, hoppade högt flera gånger. När hon morrade på vår bil när vi gick tillbaka så kunde hon däremot inte skrämma mig längre.

Inomhus har vi tränat lite mer på ”haka-i-backe”. Jag har fått henne att förstå att även om matte står bredvid så ska hon lägga ner hakan när jag säger ”haka”. Tidigare har jag alltid stått framför henne och lagt ner godis innan hakan har åkt ner. Nu gör vi i omvänd ordning. Imorrn ska vi prova detta på klubben med störning.

Positionsträning med vändningar på stället och att få henne att sitta rakt tragglar vi på med. Om jag håller huvudet med blicken rakt fram så hamnar hon oftast rätt nu men det gäller att jag kommer ihåg att hålla reda på mig själv också. Sen har vi det där duttandet på handen som jag fortfarande inte fått bort helt. Har testat lite olika varianter nu men ändå så kommer det ibland. Det måste vi få bort helt och hållet!

Vi har börjat grunda lite frysmarkering på vittringspinne men det är svårt för Pi att frysa på en pinne som man annars blivit ombedd att jämt plocka upp. Så länge den ligger i min hand går det fint, när den hamnar på golvet blir det svårare men det går framåt även om hon helst vill lägga sig och markera den med hela huvudet.

Vi övar även på att förbereda oss för nästa moment, med fokus på ställande och läggande just nu. Nu tänker vi gå ut i husses garage och fortsätta med det, där golven inte är lika hala.

Hittade en sötnos…

…när jag bläddrade bland fotona. Det är taget i april förra året och hon står på sin stubbe, som hon alltid hoppade upp på när hon var liten. Förra veckan ställde hon sig på stubben igen och det gick upp för mig hur fort tiden går <3

Pi 10 veckor <3

Pi 10 veckor <3

Pinnproblem

Jag har förstått att vi har samma problem i spåret med pinnarna som vi har/hade med apportbocken. Jag har alltid tidigare bara använt mig av egna apportbockar, likaså av egna spårpinnar. I slutet av sommaren lade Anneli ut ett spår åt oss och det var då jag först upptäckte att hon ignorerade pinnarna totalt, fast jag hade hoppats att det var en engångsföreteelse. Den senaste tiden har vi mest ägnat åt lydnaden och inte spårat så mycket. De spår vi gått har jag lagt ut själv i brist på andra spårläggare.

Idag fick husse gå ut spåret. Jag gav honom några nygjorda pinnar som inte hade legat i min bil. Jag tänkte att husses doft borde ju duga. Inte då! Inte ens den nya lilla leksaken (som inte heller fast doft på av mig) tog hon upp. Däremot så plockade jag själv upp fem av sex pinnar som hon gått över!! EN tog hon upp själv. Jag tror inte detta handlar om föremålsintresse, jag tror det enbart handlar om att hon är inlärd på att ta föremål som doftar matte.

Nu är frågan, hur tränar vi på detta på bästa sätt? Jag har en idé om att husse får lägga ut en massa pinnar på nån gräsplätt och så går vi dit och bara tokbelönar så fort hon plockar upp en. Det som tar emot är risken som finns att hon gör samma sak sen på vittringen. Alternativet är att husse går flera kortare raksträckor i skogen med många pinnar i… hur tänker ni?

06012014-DSC_1010