Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Monthly Archives: februari 2014

You are browsing the site archives by month.

Mycket vila

Det var nog strax efter vi varit till Strömsholm och röntgat lederna som vi blev sjuka här hemma. Pi var dålig i magen ganska länge efteråt. Hos mig har sjukdomarna avlöst varandra och jag är fortfarande inte frisk. Pga det så har vi mest tagit det lugnt och Pi har tagit det bra tycker jag. Det kanske finns en av-knapp på min hypervovve med? 😉

Senast vi tränade ”på riktigt” var i ridhus. Då fick jag tips (av Ann så klart 😉 )om att prova att ändra takten i fria följet så Pi inte behövde använda passgång när vi gick. Jag provade på en gång och det kändes riktigt bra. Det känns väldigt ovant att gå saktare men jag tycker hon inte är lika långt fram som hon brukar vara trots att vi går saktare. Det känns som hon har en bättre gångart helt enkelt när jag sackat själv på tempot och hon är med mig på ett annat sätt. Ska testa detta i hallen nästa gång vi kommer dit och se om det håller.

Mina planer hade annars för de här veckorna varit att va i hallen så mycket som möjligt, träna platsen så ofta det gått med andra hundar osv..men det sprack. Jag hoppas verkligen att vi kan ta igen lite nästa vecka.
Pi med termos
Pi har köpt en rosa termos som vi ska ha när vi jobbar i skogen.

AfR Dalarnas årsmöte har vi ju även hunnit med. Snoriga jag och snoriga Marie träffades i Säter för vidare färd mot Rättvik. Vi började med gemensam träning i Körhallen och det bästa av den träningen som jag tar med mig, är att Pi faktiskt låg med hakan ner hela platsen trots bara för henne nya hundar och lite buller och bång runt omkring.

Efter träning ett väldigt trevligt möte och det blev klubbat att jag ska ta över ansvaret för hemsidan Rottweilerklubben Dalarna så nu har jag lite att jobba med. Pokalerna som vi släpat med oss upp var det bara att släpa hem till Ann igen 😉

 

Goda nyheter!

Veterinärdata

Undersöknings datum Veterinär / Klinik Resultat
2014-02-10 Regiondjursjukhuset Strömsholm AB ED ua (0)
2014-02-10 Regiondjursjukhuset Strömsholm AB HD grad A

I måndags morse var vi iväg och idag fick jag ett glatt sms av Marie…jag var tvungen att gå in och kika först själv så jag inte hade missuppfattat någonting. Både höfter och armbågar är OK!! Jag trodde aldrig det skulle gå så fort, senare på dagen damp intyget ner i brevlådan. Ögonen har vi inget intyg på än, det skulle ta lite längre tid men hon fick beröm för extra fina ögon med klara färger under själva ögonlysningen 🙂

Vi har inte kunnat fira med något gott eftersom Pi har varit dålig i magen i ett dygn nu. Jag misstänker starkt att det är pga vaccinationen som vi tog samtidigt. Nu är det torsk och ris som gäller ett par dagar.

Igår var vi iväg till ridhuset i Avesta och tränade med Ann. Jag plockade ner kraven några steg och då kändes det riktigt bra. Hon var heller inte lika flummig och nosig den här gången. Jag fick med mig en hel del bra tips från Ann, som jag för övrigt är så otroligt tacksam för, och kände mig mer peppad när vi åkte hem än när vi kom dit trots att vi har en hel del att jobba på där vi backat några steg.

En hundträningsdagbok ska införskaffas! Där kan jag vara mer detaljerad och påminna mig själv om var vi behöver lägga mest fokus på under en tid.

Nu ska vi bara lägga fokus på att bli friska, både Pi och jag…. sen kör vi!!
Pi

Pi 1 år

Min älskade stora hund blir redan ett år idag. Jag kommer ihåg för ett år sedan, när Marie ringde och berättade att nu var valparna födda. Sex tikar och fem hanar. De veckorna som följde var hur långa som helst tills vi fick åka dit och hälsa på men nu bor hon är och jag älskar denna underbara hund <3
Pi 20140206 Pi 1 år Pi - 20130324 Pi - 20130408

 

Ju mer vi tränar….

…desto fler saker upptäcker jag som vi måste lägga ner ännu mer tid på 😉 Det måste ju betyda att vi kommer vara exemplariska sen!!? *drömmer mig bort*….

Skämt åsido…eller ja, det första stämde lite faktiskt. Ridhusträning idag med Anns flock; vi hade bättre kontakt idag när vi gick in, jag ville känna att jag hade med mig henne hela vägen från bilen. Vi började med en plats…vi hade aldrig startat ett pass med plats direkt tidigare och jag måste lära mig att sänka kraven och backa lite när vi är på nytt ställe/provar nya saker. Förväntan kom tillbaka, hon testade även att lyfta på hakan vid flera tillfällen…ännu mer när vi la en plats i slutet av passet.

Apporteringen; redan igår i hallen så upptäckte jag för första gången att hon inte kom tillbaka med apportbocken direkt när hon greppat den. Hon stod med den i mun och såg bara ”full i fan” ut. Det hände ett par gånger på rad, utan dubbelkommando hade hon inte kommit in till mig. Lika idag i ridhuset, första gången greppade hon den…stod stilla tills jag kommenderade apport igen. Andra gången tog hon inte ens upp den men samma stirr…. som tur var fick jag goda råd av Ann direkt på plats så det ska vi väl snart fixa till… kan bara inte låta bli att undra varför hon börjat göra så?!?

Senare fick vi kommendering på ettan och jag kan väl inte säga att jag är speciellt nöjd där heller. Steg i ställandet, före i transporten…läggandet kändes lite segt. Inkallningen har hon sån full fart i att hon hamnar för långt bakom mig i ingången. Ettans apportering fick duga… jo! HOPPET, hoppet gick ju bra 🙂 ..plus vittringen..fast den har vi ju tid att krångla med.

Vi lever på ”hoppet” idag!!
Pi dec-2013


Att ta med i träningen:

  • Ännu mer ”haka-i-backe”-träning, ändra kommandot.
  • Bryta när hon går för långt fram i transporterna.
  • Apporteringsträning med fokus på att det roligaste i det, är att lämna apportbocken hos mig.
  • Bättre momentförberedelser inför ställande och läggande.
  • Träna ingångar, ingångar, ingångar.
  • Sitta stilla under tandvisning.

En ihärdig vecka med nya intryck

Efter tisdagens fall började vi klättra uppåt igen på torsdagsmorgonens klubbträning. Hon kändes helt annorlunda och jag åkte därifrån nöjd och glad med full av pepp inför fredagens ridhusträning i Avesta.

Pis ridhuspremiär! Jag hade bestämt innan att nosa i backen var förbjudet.. får hon ”smak” på nosning i ridhus kommer det vara svårt att få bort. Lättare sagt än gjort! Så fort vi pausade och jag band upp henne var ju nosen i backen (hade varit smartare att sätta henne i bilen när man tänker till i efterhand), men på det hela var jag ganska så nöjd ändå. Det blev nåt stopp på väg till rutan en gång i början och hon var inte med mig till hundra procent hela tiden, men så var det ju första gången med. Sen gick hon väldigt roligt där inne till en början, precis som hon inte riktigt var säker på om underlaget (spånet) skulle hålla – gullungen <3

Vi lade inte in några högre växlar utan körde mest på med det vi kan /ska kunna. Lika samma på dagens träning. Denna gång i nytt ridhus i Långsbyn = nya dofter, nya hundar, ny miljö + en kennelmamma som man såååå gärna ville fram till så fort man hörde hennes röst 😉 Hon var idag mer ofokuserad i ff än vad hon var igår. Inte riktigt med och tappar, den känslan tycker jag inte riktigt om. Den får mig att bli osäker på om hon klarar de andra momenten och beter mig lite annorlunda vilket resulterar i att Pi undrar vad jag sysslar med. En tankeställare till mig – att kunna lita på att hon utför nästa moment fastän det förra inte gått super.

Mer att ta med hem och öva på efter veckans träning är:

  • Kampanj på halter, raka snygga sättanden.
  • Öva mkt mer på hopp över hinder, var jag ska sätta henne och ställa mig själv för att säkerställa att hon faktiskt hoppar, även om hon så klart i framtiden ska hoppa ändå.
  • Låna andras metallapporter. (fungerade sämre i ridhus)
  • Träna mer platsliggning med haka i backe med mig på längre håll. Hakan har åkt upp båda dagarna i ridhus.
  • Sist men INTE minst – träna i många fler olika miljöer!!!!!!

Den sista punkten är superviktig, det har jag lärt mig av den här veckan. Jag tror inte att jag skulle känna att jag har henne med mig till hundra procent på något nytt ställe. Ska man i framtiden åka iväg och tävla är det omöjligt att ha gått in o testat av planen innan. Jag borde inte vara förvånad, de enda ställena vi har tränat på är i inomhushallen och hemma där hon känner igen miljön. Där behöver hon inte kolla av läget. Nu är hon snart ett år och vill utforska det mesta, inte minst när det gäller dofter. Det har jag märkt av i både ridhusen och i Kungsör…det går alltid bättre efter ett tag men ”efter ett tag” är ju tävlingen redan slut 😉

Utkik