Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Monthly Archives: mars 2014

You are browsing the site archives by month.

Position ingångar position ingångar….

Bäst jag skriver orden i rubriken så jag inte glömmer det. Vi måste lägga (ännu) mer fokus på positionen och ingångarna. Jag vill inte ha ordet ”tränger” i lydnadsprotokollet eller sneda sittanden, varken vid fria följet eller avslut vid inkallning mm. Så fort jag känner att det börja ordna upp sig, ja då slutar jag träna på det, och det är snart tillbaka. Lite positionsträning och ingångar varje dag så ska det nog ordna upp sig 🙂

I veckan har vi tränat inomhus på klubben men igår åkte vi till Avesta BK och träffade Ann med hundar. Det var första gången Pi fick träna på ny plan utomhus med mycket dofter, både i gräset och runt omkring. Vid sidan av appellplan dyker det plötsligt upp motionärer till råga på allt, så hon hade mycket att hålla reda på. Solen sken och hon blev trött fortare men skötte sig hyggligt med alla nya förutsättningar.

Det vi tar med oss från veckans träning är att vi ej får fuska med positionen, börja använda ordet ”stå” i rutan (inte lika långt som stanna), testa inkallningen från olika avstånd och se vilket avstånd det är som hon inte klarar av att hinna sänka farten i än (vilket resulterar i att hon hamnar lååångt bakom mig innan fot), börja tokbelöna första skiftet i fjärren, tänka på att vänta med belöningen i framförgåendet till tillbakagången ibland. Vi ska också prova att backa lite i startpositionen i hoppet. De flesta av dessa tips kommer sååå klart från min ”coach” Ann 😉 Hennes tips brukar funka på Pi, och skulle de inte göra det så får man prova nästa grej 😀

Jänta

Jänta

Sisu

Sisu

Idag blev det, förutom positionsträning hemma, en rejäl skogspromenad med alla fyra och husse i solskenet. När man tror att Pi sprungit klart, då har hon redan hunnit ladda om för nästa tokryck. Hon är outtröttlig när det gäller vissa saker. Molly hänger med över stock och sten som vilken unghund som helst, trots att hon fyller 14 nästa månad. Anledningen till att Kajsa inte är med på bild är att hon jämt går i mina fotspår, hon är för nära helt enkelt 🙂

Bella försöker ta sig ur djungeln.

Bella försöker ta sig ur djungeln.

DSC_1984

DSC_2003

DSC_2011

DSC_2012

Min snart fjortonåring <3

Min snart fjortonåring <3[/caption] [caption id="attachment_139" align="alignleft" width="960"]Bella samlar upp det mesta från skogen i sin päls ;-) Bella samlar upp det mesta från skogen i sin päls ;-)

Vattendjuret!

Vattendjuret!

Ingångar

Tog hjälp av pallen och stolen idag för att få fason på ingångarna, både vanliga vid inkallning och apportering. I inkallningarna vill jag inte ha så djupa ingångar (blir lätt så med hennes fart), och i apporteringen vill jag ha henne närmre då hon verkar tro att apportbocken är tre meter lång :-*

Tävlingspremiär!

Jag är så otroligt glad och stolt över både mig själv och Pi. Vi har lyckats genomföra vår första tävling tillsammans trots panikångest och veckor av nervositet. Mitt mål med dagen var att inte svimma på planen, det blev mycket bättre än så.

Att tävla på hemmaplan var inget jag hade planerat från början. Tvärtom ville jag iväg långt bort där ingen kände mig och jag kunde göra bort mig ordentligt i fred 😉 Sen började jag tänka på min hund som inte är så gammal och erfaren än, det kändes helt enkelt mest rätt att tävla hemma för hennes skull.

Lördagen startade redan kl åtta då treorna körde igång och jag skulle skriva. Det var nog bra när jag tänker till i efterhand för då hade jag redan stått på plan några timmar och varit nervös för andras skull istället. Ann med Sisu var bland de sista ekipagen och de gjorde sin tävling med bravur. De problem de hade haft på träning innan var som bortblåsta!! O vittringen var bland de finaste jag har sett 🙂 De vann sin klass välförtjänt!

Vi hade samling halv tolv, sen var det ganska lång väntetid. Vi var i grupp nr tre på platsen och hade turen att hamna längst bort från publiken in mot väggen. Trots ett dunkade hjärta som säkert hördes i hela hallen gick platsen fint. Tandvisningen direkt efter får jag vara nöjd med fast hon flyttade på sig en bit när domaren skulle kika på tänderna. Hon blir ju så till sig när någon kommer emot henne…inte lätt att sitta stilla med rumpen då heller.

Mer väntan… vi skulle in som nr 12 och det gick ganska så sakta i början men sen sprang tiden iväg och det var vi. Det är svårt att veta hur man ska värma upp med en hund som aldrig har tävlat förut men jag tror jag tänkte åt rätt håll iaf för Pi var med mig hela tävlingen. Jag måste verkligen ha gått in i våran bubbla för jag minns inte att jag såg domaren någon gång, och har ingen aning om vem det var som skrev åt oss. Jag såg inte publiken heller.

Linförigheten hade vi testat på med koppel för första gången dagen innan och det var inga problem, inget som störde henne. Det jag ska vara tacksam över är att hon faktiskt inte är så störningskänslig, när vi gick mot publiken tittade hon aldrig dit som många andra hundar som tappade fokus där. Vi fick även kommentarer om det efteråt 🙂

Läggande under gång hade vi visst lite segt läggande och ett litet nos vilket jag såg. Inkallningen…jag lämnar Pi och ställer upp, ska kalla in henne och typ tappar rösten. Jag får till någon slags basröst som jag aldrig använder vid inkallning, Pi reser sig och blir tveksam. Sådär brukar inte matte låta! Jag kallar in igen med rätt röst och hon kommer farande. Puh! Det grämer mig lite att vi missade en del poäng på den.

Ställandet såg jag knappt själv heller, transporten trängde hon lite i. Sen kom apporteringen och hon hamnade lite för långt fram i uppställningen. Det kunde jag ha rättat till men jag tänkte inte på det förrän hon skulle gripa apportbocken och det blev lite tveksamt gripande men som tur var höll hon fast den iaf.

Hoppet gick finfint och vi fick ettornas högsta helhetsintryck: 9,5 p.

Jag visste egentligen inte alls om vi hade klarat oss, jag hörde av några andra att det nog inte var många som hade klarat ett förstapris den här dagen. Väntan var ganska så lång men jag var ju så klart nöjd ändå över att vi hade tagit oss igenom tävlingen utan svimanfall och andra hemskheter.

Prisutdelning; en efter en ropades upp. Till slut var vi tre kvar och nr tre hade fått ett förstapris så då kunde jag andas ut 😀 Vi hamnade på andraplats av 27 stycken tävlande och jag är sååå nöjd över dagen. Min fina duktiga hund <3

Sötnos

Klarade vi det matte?

Jag måste nämna Ann även här för som jag skrev på hennes fb-sida. Utan alla träningstillfällen med henne, och allt jag lärt mig under kort tid genom att fråga och iakttaga, så hade vi nog aldrig fått någon pallplats idag. TACK!!

Sen har jag så klart även lärt mig mycket på alla privatlektioner och kurser vi gått för Monika. Tack även till dig Monika!

Dagen efter var det inte några som helst problem (mja) att kliva upp kl fem och åka ner till Kungsör. Jag och Ann hade hyrt hallen två timmar innan när vi ändå var ner, innan tävlingsledarutbildningen. En rolig och lärorik dag men oj vad trött jag var när jag åkte hem. Vi har ett praktiktillfälle kvar innan det praktiska provet, sen får vi om vi lyckas, planera roliga tävlingar i Fagersta.

Idag efter en härligt solig skogspromenad fick husse slänga ut spårpinnar i skogen (som ej luktar matte) så Pi skulle få lära sig att de är lika mycket värda att hitta som mattes pinnar. När hon väl slog på nosen och lugnade ner tempot liiite så gick det som en dans. Det jag såg vid hennes lilla ”upplet” idag, gjorde att jag inte bekymrar mig så mycket för sakletning i framtiden för hon ger aldrig upp!! Samma fart hela tiden och samma entusiasm 🙂 Vi ska köra så här några gånger till innan vi lägger de i spåret.