Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Category Archives: Inomhus

Hon växer så det knakar

Jag tycker redan Ru ser mycket äldre ut i uttrycket fast det bara gått några veckor 🙂
_DSC6158 (kopia)
_DSC6153

Vi har börjat så smått med lite enkel träning och mycket lek och även besökt Fagersta inomhushall några gånger för miljöträningens skull mest. Hemma pysslar vi med target, omvänt lockande och andra grunder som är bra att ha 🙂

DSC_0268

Jag har beställt hem ecalyptushydrolat till Pi så vi kan köra igång med lite nosework, men har inte testat än då det fortfarande fattas en del saker. Så länge tränar vi in lite trix, kör någon vittring och annat från lydnaden som jag känner att hon klarar av 🙂

Som det ser ut utomhus idag kan vi snart börja spåra lite mer, det ser vi fram emot.

Tänker så det knakar…

Det har varit mycket funderingar sista tiden, mer än vanligt otroligt nog.

I november (om jag inte minns helt fel) tog vi en tripp till Niina Svartberg och körde tillsammans med två andra deltagare en eftermiddag. Där och då hade jag blivit sugen på att testa mer externbelöningar på Pi så fokus låg mest på det. Hur jag skulle använda mig av det både under träning och tävling.

Åkte hem med ett glatt humör och många nya idéer…nu kanske jag äntligen hade hittat vad som skulle få min hund att hålla ihop en hel tävling om jag tränade detta på rätt sätt.

Tyvärr visade sig efter en tid att Pi började leta belöningar så fort vi gick in på en plan. Det var inte hon o jag på samma sätt, hennes blick gick som en höks över hela planen. Jag hade ju redan börjat köra en del extern innan så det hade ju gått längre tid än så, men jag hade inte upptäckt detta ännu.

Eftersom jag redan har en hund som gärna vill ha koll på omgivningen (precis som sin matte) så kändes det här spanandet inte ok. Ska jag använda mig av extern så måste jag placera dessa på samma ställen jämt, eller låta henne se den innan.

Där sprack min plan åter igen… men vi jag chansade på att starta en trea hemma i Fagersta-hallen iaf. Där om någonstans borde hon ju kunna hålla ihop. Där hon känner sig hemma, trygg, inga konstigheter. Precis som vilket träningspass som helst nästan.

Jag struntade helt i externbelöningen vid bilen. Värmde upp och gick in. Kände redan vid första halten att hon inte var med mig till hundra procent. Hon sätter sig inte i halterna!! Om hon sätter sig så går det ett par sekunder först. Även någon vänstersväng så går jag nästan in i henne för hon inte är med. Så här gör hon mkt sällan på träning. Hon är helt klart störd av annat, men vad?

Det enda jag kommit på är publiken, det var ett ganska stort gäng som satt vid kortsidan och applåderade. Även haft lite funderingar på tävlingsledarens ord men jag har testat i veckan med några olika röster utan att hon blivit nämnvärt störd då. Kan det verkligen bara ha varit publiken?

När jag tänker tillbaka på förra årets tävlingar så var det precis så här hon betedde sig på brukslydnaden och den sista lydnadstrean vi gjorde. Hon är inte alls den uppmärksamma tjej som jag är van vid på träning och tävlingsträning.

Vad är det jag missar??? Hur får jag henne att bete sig som på träning? Går jag annorlunda på tävling? Känner hon av min nervositet, och i så fall vad gör jag åt det? Tidigare har jag trott att hon inte orkar hålla ihop en hel tävling men den tanken har jag slagit bort. Och det skulle i vilket fall som helst inte visa sig redan i fria följet. Löp och skendräktigheter är det inte heller som jag trott tidigare.

Mitt huvud exploderar snart av alla funderingar och frågetecken.

När hon bokstavligen halkade ur rutan pga hög fart (och jag inte fick in henne igen) så bröt jag tävlingen….vilket känns bra nu efteråt. Jag började nämligen redan mitt under tävlingen fundera på varför hon blir sådär frånvarande. Det hade inte varit bra för oss att fortsätta. Nästa tävling får jag bestämma mig innan vad jag ska göra om samma sak händer.

Tar gärna och tacksamt emot tankar på det här för jag vet faktiskt inte alls hur jag ska lösa detta.

Förutom tävlingssituationen är hon världens härligaste hund att jobba med, hon är med på allt. Fullt ös och lättlärd, kunde inte fått en bättre hund att träna med. Min borderweiler <3

DSC_9309

Ensamtid i hallen

Det var inte många på plats i hallen när vi trillade in vid tiotiden. Till slut blev vi helt själva så vi passade på att träna det som är lite svårare när hallen är full; inkallning med ställande, rutan bla.

Nu kunde jag även fokusera på att kedja ihop moment med externbelöningen liggande på andra sidan hallen. Det finns en nackdel med extern, det är när det gäller fjärren i kedjor. Jag vill ju inte ha en övertaggad hund där. Samtidigt vill jag ju även börja kedja ihop fjärren med de andra momenten… måste tänka ut nåt bra. Vittringen är det däremot inga problem med i kedjningen.

Passade även på att träna platsen, har tidigare bara tränat treans plats utomhus. Smällde lite i dörren, gick fram o tillbaka ett par ggr framför fönstret, gömde mig helt ett par minuter. Hon låg lugnt o fint trots utmanande.

Idag slog hon i hindret på tillbakahoppet igen på 85 cm…så det rasade. Blev rädd ett tag att hon blivit skrämd men det var ingen fara då hon självmant flög över hindret igen med bollen i munnen. Även om hon hoppar ut ganska så långt innan hon vänder om o sätter sig så räcker det tydligen inte när hon ska ta sats på den höjden tillbaka. Får försöka få ut henne en bit till. Andra höjder har det aldrig hänt, men 85 cm är visst lite klurigare att uppskatta höjden på för henne än så länge. Vi har ju mest hoppat 70 cm.

Rutan har jag lagt tillbaka targeten i, långt bak eftersom hon har en tendens att hamna långt fram annars. Fortsätter så ett tag och testar utan emellanåt.

De moment vi har mest problem med som jag inte riktigt vet själv hur jag ska lösa är:

Fjärren – blir allt som oftast att hon hamnar en bit fram.
Inkalln. m ställande – antingen har hon för hög fart att hon inte hinner stanna, eller så vet hon om att hon ska stanna och stannar helst av sig själv alldeles för tidigt.
Krypet – där vill jag börja om från noll, men har ingen plan.

DSC_7782

På hemvägen stannade vi till vid ”magasinet” där jag lämnat cykeln och tog en tur på grusvägen.

Inomhussäsongen har startat

Första snön faller ute, själv fryser jag fortfarande sen förmiddagens träning.

Inomhussäsongen har startat på riktigt, fungerar fint för den mesta av lydnaden men vissa moment kräver lite mer. Som framåtsändandet. Och än så länge går det ju finfint att hålla till ute på planen med, även om det är lite kyligare.

Vi pillar vidare med fjärren. Pi är så fokuserad på mina godishänder och belöningen hos mig (vilket leder till framflytt), att jag gått tillbaka till att låta belöningen vara vid henne i en burk. Exakt var jag ska placera burken vet jag däremot inte riktigt än. Precis framför fungerade fint hemma på gräsmattan. Idag i klubbhallen blev det inte lika bra. Lade den bakom, då hoppar hon gärna ett eller två steg bakåt istället. På sidan…hon blir sned. Kanske ska hänga den i ett snöre i taket 😉 Vi fortsätter utvärdera, det gäller att få henne i rätt sinnesstämning. Brukar använda ordet ”luuuugn” som start och så fort svansen börjar gå i samma takt som hon blir lite otålig.

Krypet är ett moment som jag bara vill ska fungera…meeeen så är det ju inte, det vet jag ju. Gah, lugna moment är inte vår grej! Det ska gå fort och va fart o fläkt. Tålamod tålamod! Positionen måste vi fixa till att börja med här, hon hamnar alltid för långt fram. Provade en Helena-grej som kanske kan få fason på positionen, i slutet av passet. Ska fortsätta på den biten.

Inkallning med ställande tränade vi aldrig idag, hann helt enkelt inte inne men provade igår att lägga ut föremålet innan jag tog ut henne (tips från Ann). Jag har ju sällan problem med ställandet då jag har föremål bakom, då sätter hon av i full speed och ingenting kan stoppa henne. Igår skickade jag henne på det sen tidigare gömda föremålet två ggr utan nåt klockrent ställande. Så hon lär sig att det faktiskt kan finnas spännande gottissaker bakom utan att de syns. Ska snart ut i snön och se om hon kommer ihåg det. Den här gången kräver jag lite snabbare stopp.

Efter timmen i hallen idag gick vi ut på plan och fortsatte med framåtsändandet. Det går bra tycker jag, hon har förstått att ”framåt” är lika med spring ut…efter targetpinnen framför gruppen påminner jag henne om ”sakta” fortfarande men ska snart pröva att vara tyst och se om hon fortsätter sakta självmant. Inlärningen här har gått förvånansvärt snabbt men så är det ju lite mer fart i momentet oxå 😉

DSC_9499

Eftersom hoppet aldrig varit några problem så har vi ju fortsätt köra hemma på samma höjd mest hela sommaren. Testat högre höjd någon enstaka gång bara för att checka av. Det visade sig både i tisdags och idag när vi tränade på högrelydnadens 85 cm att hon några ggr valde att springa vid sidan av hindret istället på återhoppet. Det är väl inget jag oroar mig för utan tror som sagt bara att det är en vana om att hindret alltid annars ligger på 70 cm. Avslutar alltid med lyckade återhopp och ska be husse fixa några extrabrädor till hoppet här hemma.