Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Category Archives: Löp

Jag tror vi är på gång igen

Efter uppehåll med diverse löp och annat i livet så kändes träningen idag riktigt bra. Många detaljer att jobba med som det alltid är men i det stora hela är jag nöjd. Kedjade ihop momenten i trean två o två med externbelöning och det var bara någon enstaka gång som Pi blev okoncentrerad, bland annat i fria följet där nosen började vädra in någon god doft som kom med med vinden men då var jag där och petade direkt och påminde henne om att det var här vi var. Lukta får man göra någon annan gång!

Jag har bestämt mig nu för att fortsätta träna och vidareutveckla det här med externbelöning när det gäller helheten. Jag får ett helt annat driv, sug och energi hos henne när vi kedjar om jag använder mig av det. Jag upptäckte redan i somras att detta var något som hon ”gick igång” på, men jag har ju en förmåga att sönderanalysera allt och ge upp efter bara några enstaka försök. Jag är även duktig på att lyssna på vad andra säger och gör framför att själv känna vad jag egentligen tror passar mig och Pi bäst (det dåliga självförtroendet dyker upp). Däremot älskar jag att suga åt mig av andras tips…men det är ju jag själv som till sist måste utvärdera och bestämma vad jag tror passar mig och min hund mest 🙂

Så sluta för guds skull inte komma med goda råd!! 😀

Jag har fått mycket hjälp av Helena när det gäller framåtsändandet som är helt nytt för mig, och det är ju ett sååå roligt moment. Vi har inte tränat saktagåendet så många gånger men hon förstår det så pass bra redan så idag testade vi att lägga till ”framåt”…mot targetplattan med godis på… här märktes dock att vi tränat mycket stadga på tasstarget men det lossnade till sist och hon gjorde ett par fina övergångar till sakta genom gruppen. Jag ska prova att använda targetstickan istället för plattan så hon lättare kan skilja på detta mot andra ”targetmoment” där hon ju faktiskt ska stå still på plattan 😉

"Ja men ta den där bilden nu då!"

”Ja men ta den där bilden nu då!”

Funderingar i mängder

Sedan löpet för några veckor sen har vi hunnit med att tävla två appellspår och en lydnadstvåa. Just nu tycker jag mycket bättre om lydnaden än brukset 😉

Vi har varit ut o spårat en hel del den sista tiden, allt från åker, äng till snårig skog. Kanske har jag krävt för mycket av Pi från start, kanske har jag dämpat henne genom mina känslor efter spåren när det alltid blivit någon miss. I början sprang hon ut i spåret, hade ett enormt driv. Jag ville få ner farten pga slarvet som blev och det har jag lyckats med men det har slagit över åt andra hållet. Idag på tävling såg hon ut som ”varför gör vi det här”? ”Omotiverad” var kommentaren från domarna. Något liknande tävlingen förra helgen. Hon blir glad när hon till slut hittar pinnen men vägen dit är omständig och lång.

En stor skillnad idag mot första appellen var däremot domarnas attityd och peppning till att fortsätta, att inte ge upp, vilket jag uppskattar enormt. Efter förra tävlingen tänkte jag lägga av med allt vad spår hette. Som tur var kom jag på bättre tankar för det ÄR roligt, det SKA vara roligt. Jag måste bara sänka kraven lite på min unga tjej och låta henne utvecklas i spårarbetet på ett bättre vis. Riktigt  hur vägen dit ser ut vet jag inte än, men jag ska komma på ett sätt att hitta balansen.

Jag har lätt för att jämföra oss med de bästa, med de som har långt mer tävlingserfarenhet än oss. Själv har jag tävlat EN spårtävling tidigare i mitt liv och det var många år sedan. Jag  blir stel och vågar inte hjälpa min hund.

I vår första spårtävling gick Pi över sista pinnen och jag valde att bryta. Idag hittade vi pinnarna och fastän poängen blev låga så fortsatte vi för jag hade en mycket bättre känsla. Mycket tack vare trevliga domare och tävlingsledare + övriga tävlande. Pi var trött! Härom dagen när vi var till klubben och tränade lite i värmen tyckte jag hon inte reagerade alls på hettan. Idag var det annorlunda. Vi hade dessutom suttit i bilen tre timmar ner till Vättern, kanske inte den bästa förutsättningen.

Ny plan som vi inte hade beträtt tidigare med nya dofter och nya synintryck. Budföringen fick jag ge ett dubbelkommando men sen bar det av. Platsliggningen gick fint trots att hunden bredvid bytte ställning ett par gånger. I början av lydnaden tyckte jag att hon hängde med mig fint…märkte att hon tappade i linförigheten efter ett tag…och efter det tappade jag henne mer och mer. Framförgåendet fick vi 9/8,5 p på, det är jag nöjd med men sen märkes hur trött och antagligen påverkad av värmen hon var. Läggandet under gång la hon sig ner med framtassarna men rumpan uppe i vädret, vi kunde fått stilpoäng där tyckte en av domarna, hon höll positionen hela tiden. Inkallningen, visst hon sprang, men inte på Pi-vis osv osv tills hoppet på slutet blev för mycket så hon inte ens försökte hoppa…vi avslutade med ett glädjehopp över hindret och ut från plan 🙂 Det hade räckt om vi inte nollat hoppet men vi blev iaf godkända.

Lydnadstvåan i tisdags i Ludvika gick däremot bättre även om jag tyckte hon var ngt loj där med så gjorde hon allt jag bad henne om – vinst och förstapris 🙂

Jag funderade hela vägen  hem idag hur mycket det påverkar min hund, hur jag känner mig. Har mina känslor tex i spåret tryckt ner henne så hon inte tycker det är roligt längre? Självklart har jag belönat allt jag kunnat belöna men hon kanske känner av mig mer än jag trott? Även nervositeten i lydnaden…när vi debuterade i ettan var jag ju fruktansvärt nervös. Då var det Pi som stöttade mig men det var på hemmaplan där vi tränat under hela vintern. Det kan ju hända att hon själv känner sig osäker när vi kliver ut på för henne okänd mark.

Ja man kan ju fundera ihjäl sig, och jag ser nu hur rörigt detta inlägg blev men ville få ur mig lite tankar och då har jag nog bara nämnt en bråkdel. Vi ska nu ta en paus några dagar med avbrott för MH och fundera vidare och förhoppningsvis komma på en bra och rolig lösning eller låta det komma med tiden 🙂

Det kanske låter som jag är besviken av det jag skriver men det är jag absolut inte, jag vill bara utvecklas tillsammans med min Pi <3

Ops!

Nu var det länge sedan det var någon uppdatering i vårat träningsliv men desto mer har det spårats och tränats lydnad.

Vi är mitt i ett löp med avbokade tävlingar som följd men snart är vi på banan igen…

…så länge spanar vi älg!

Älgspan!

Upp och ner!

Vi var till klubben igår kväll. Hon började fint men så körde jag ett längre fritt följ och märkte att hon hade nästan lika mycket koll på de/det vi närmade oss som hon hade på mig. Nästan så jag tyckte att hon gick lite längre bak…vi har tidigare haft problemet att hon ligger före i ff.

Vi testade ett hopp och jag satte henne ner framför, tog bort en bräda och la den åt sidan, gick själv till andra sidan. Vid kommandot sprang hon till brädan jag lagt vid sidan istället för att hoppa!!

Mot slutet när det var färre hundar kvar ville jag prova lite ff igen. Korta sträckor. Vi har haft problem med sega sättanden vid framför allt vänster om halt. Den här gången satte hon sig inte ens ner…hände ett par ggr på rad så jag gjorde en enklare variant, och tokbelönade. Sen åkte vi hem.

Var har min pigga hund som nästan alltid haft 100% fokus på mig tagit vägen? Nu är det inte så att hon är loj och frånvarande annars, när vi pausar så orkar hon både jaga svansen och rulla runt på golvet…att springa fort i fartmomenten är inte heller några problem. Kan det vara så att skendräktigheten sitter i henne fortfarande?! Jag hade skrivit upp hennes exakta löpperiod i kalendern på Iphonen men det är puts väck borta. Om jag inte minns helt fel började hon löpet den 25 november och då faller det ju in så att hon skulle haft valparna nu. Det lustiga är bara att redan för ett par veckor sedan började hon gå o smågnälla lite med sina gosedjur och eftersom hon slutat med det trodde jag att vi var klara med den perioden.

Pi - Kvarnbäcken juli-2013

Ja det är nog bara att acceptera läget och träna det som går att träna på. Det tråkiga är att vi hade börjat titta ut några tävlingar men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska göra.

Att lägga fokus på närmsta tiden:

  • Snabbare sättanden vid alla halter
  • Träna hopp med föremål vid sidorna
  • Ännu mer platsliggning med störning
  • Kedja kortare moment

Allt detta beroende på dagsformen 🙂

Jag använder det här lite som en tränings/formdagbok, perfekt att kunna gå tillbaka till och kolla av var hon låg i löpet mm nästa gång det händer tex.