Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Category Archives: Lydnad

Hon växer så det knakar

Jag tycker redan Ru ser mycket äldre ut i uttrycket fast det bara gått några veckor 🙂
_DSC6158 (kopia)
_DSC6153

Vi har börjat så smått med lite enkel träning och mycket lek och även besökt Fagersta inomhushall några gånger för miljöträningens skull mest. Hemma pysslar vi med target, omvänt lockande och andra grunder som är bra att ha 🙂

DSC_0268

Jag har beställt hem ecalyptushydrolat till Pi så vi kan köra igång med lite nosework, men har inte testat än då det fortfarande fattas en del saker. Så länge tränar vi in lite trix, kör någon vittring och annat från lydnaden som jag känner att hon klarar av 🙂

Som det ser ut utomhus idag kan vi snart börja spåra lite mer, det ser vi fram emot.

För att göra en lång historia kort…

…så kort som möjligt iaf.

I början på augusti förra året så märkte jag att Pi inte var riktigt som hon skulle. Hon hade en knapp märkbar men annorlunda hållning på bakkroppen när hon for fram. När vi tränade fjärren så ville hon inte riktigt sträcka ut bakbenen vid ställandet, inte mycket alls men jag som matte såg detta tydligt. Det gick en liten tid för jag tänkte att hon ev hade sträckt sig vid lek med en annan hund. Till slut kontaktade vi en massör för jag ville lokalisera var det satt någonstans för hon visade ingen smärta. Hon reagerade inte nämnvärt men problemen fanns kvar.

Vi hamnade hos ReDog för en utredning; vanlig röntgen av hela ryggen och rörelsekontroll. Röntgen visade ingenting. Vi blev hemskickade med rimadyl ett par veckor men ingen förändring alls. Fick remiss till Strömsholm där väntetiden var lång till en ortoped först i oktober. Där gjorde ct-röntgen som heller inte visade någonting. Ungefär här försvann lite hopp om att hon skulle bli återställd. Veterinärerna sa att det var neurologiskt men ingen kunde säga vad det var.

Tester på olika sjukdomar togs, alla negativa. Fästingprover togs två gånger. Hon hade blivit något sämre den första tiden men sen var det stadigt lika. Inga mer försämringar tack o lov. Det var när hon stod stilla på samma fläck som bakbenen kunde sjunka ner, men så fort hon rörde sig så stod hon upp igen. Märkte även då hon sprang och skulle vända sig att hon inte hade full koll på bakpartiet.

Under denna tid hann jag besöka ett antal veterinärer, kiropraktorer osv osv. Vi träffade Ole Frykman i Falun som även han sa att det var neurologiskt men inte heller han kunde säga vad det var. Till slut hamnade vi hos neurolog Cecilia Rhodin på Albano. Hon gick igenom Pi, tittade på hur hon rörde sig osv. Sen ställde hon frågan vad jag såg som störst problem med detta? För min del handlade det först o främst om att jag ville veta vad det var och om hon hade ont.

Den första frågan kunde heller inte hon svara på men hon hade sina aningar om att det satt i ryggen antagligen mellan två kotor, att det blivit en nervskada av någon smäll eller liknande och att nerverna helt enkelt inte fungerade som de skulle pga detta. Eftersom det gått så pass lång tid utan att det blivit värre så kunde hon utesluta såna saker som hjärntumörer mm. Hon sa att Pi inte hade ont, om hon pep till nån enstaka gång så jämförde hon det med en människa som har en nervskada, att det kan hugga till lite i vissa lägen men att det släpper på en gång. Hon tyckte att vi kunde leva ett helt normalt hundliv, börja bygga upp kondisen igen. Träna på det vi ville träna på som hon klarade av trots att hon inte alltid har full koll på bakdelen.

Det här har varit extremt jobbigt för mig som matte, jag hade så höga mål. Vi har jobbat så mycket för att komma någonstans, vi har haft roligt tillsammans och träningen har även fått mig att må så mycket bättre, så det har varit en rejäl svacka och jag har nog lidit mer av detta än Pi har gjort.

Nu har jag iaf kommit till en punkt där jag måste acceptera läget och jag är samtidigt otroligt tacksam över att hon får leva och att det inte blivit sämre även om vår framtid i träningen kommer se helt annorlunda ut. Nu får vi träna på det vi kan, försöka hitta nya utmaningar.

När jag tänker tillbaka är jag stolt över att det sista vi gjorde tillsammans i tävlingsväg var att bli rasmästare i Lkl III på SSU i somras, det känns som ett värdigt slut på tävlandet i lydnadslydnaden <3

DSC_2373Älskade hund <3

SSU i Södertälje

För lite mer än en vecka sedan besökte vi SSU för första gången. Vi passade på i samband med ett besök hos syster med familj som inte bor långt ifrån.

Vi var tre tävlande i klass III och efter en mycket strulig sitt i grupp, och en lika strulig platsliggning där båda hanarna vi tävlade med blev upp över öronen kär i Pi och skulle fram, så gick jag först in på lydnadsplan med en ganska strulig och uppgiven känsla men vi lyckades på nåt vis skrapa ihop några poäng och det räckte till en förstaplats och vårat andra förstapris i lydnadsklass III 🙂
SSULOR2015-153

 
Vi blev iom denna tävling även rasmästare i Lkl III så det kändes lite extra roligt.
DSC_2944

Just nu har vi lite semester i värmen..tränar bara små stunder här och där, mest brukslydnaden så får vi se i höst om vi hinner med någon högre spårtävling.

Lycka

Det var knappt fyra månader sen vi åkte ner till Strömsholm för att kika efter knappnålen som kunde ligga i magen. Istället hittade de ett kg tumör som vi efter många jobbiga veckor fick reda på var godartad. Därför känns det extra kul att vi förra veckan fixade förstapriset i trean tillsammans. Älskade hund <3
DSC_2373

PI-ggelin brukshund

Allt är som vanligt igen 😀

Full fart i skogen, full fart hemma….ja Pi har väl alltid velat ha det så men varit tvingad till vila medan operationssåret läkt. Förra veckan kunde vi inte hålla oss längre…ut en tur i skogen och hon sprang som aldrig förr….runt runt runt runt 🙂

Har hjälpt till på en del tävlingar och fått tävlingssug…samtidigt som jag funderat en hel del.

Jag har ju höga krav på mig själv som förare…vill göra allt så rätt och så bra som möjligt…frågan är om jag kanske har för höga mål. Jag kanske helt enkelt är för oerfaren själv som hundtränare…

…vilket har lett mig in på tankar om att vi kanske inte alls ska hålla på med lydnadslydnaden…det kanske är brukset vi ska satsa på…brukset har ju kommit lite i skymundan eftersom jag själv tycker det är så roligt med pillandet i momenten i lydnaden. Brukset har jag mest tagit tag i när det varit dags för tävling…visst har vi spårat en hel del osv men jag tänker ganska sällan tävling när vi jobbar i skogen.

Ska jag göra nåt ska det va på riktigt, inget halvdant… och nu när vi varit ute på några treor utan nåt vidare resultat så kan jag inte låta bli att tänka framåt…kommer jag någonsin få henne att hålla en hel elittävling? Är det mödan värt att fortsätta? Inte för att jag inte tror på min hund, utan för att jag tvekar på mig själv som förare och lärare. Och nej, vi har inte bråttom, men jag vill inte jobba ihjäl mig för nåt som kanske aldrig blir nåt….pga mig själv.

Ja så här går tankarna, fram och tillbaka, fram o tillbaka…jag har ju trots allt en av världens piggaste o fartigaste rottweiler 😉 som älskar att jobba dessutom. Jag funderar ett tag till 🙂

Världens bästa Pi <3

Världens bästa Pi <3

Tänker så det knakar…

Det har varit mycket funderingar sista tiden, mer än vanligt otroligt nog.

I november (om jag inte minns helt fel) tog vi en tripp till Niina Svartberg och körde tillsammans med två andra deltagare en eftermiddag. Där och då hade jag blivit sugen på att testa mer externbelöningar på Pi så fokus låg mest på det. Hur jag skulle använda mig av det både under träning och tävling.

Åkte hem med ett glatt humör och många nya idéer…nu kanske jag äntligen hade hittat vad som skulle få min hund att hålla ihop en hel tävling om jag tränade detta på rätt sätt.

Tyvärr visade sig efter en tid att Pi började leta belöningar så fort vi gick in på en plan. Det var inte hon o jag på samma sätt, hennes blick gick som en höks över hela planen. Jag hade ju redan börjat köra en del extern innan så det hade ju gått längre tid än så, men jag hade inte upptäckt detta ännu.

Eftersom jag redan har en hund som gärna vill ha koll på omgivningen (precis som sin matte) så kändes det här spanandet inte ok. Ska jag använda mig av extern så måste jag placera dessa på samma ställen jämt, eller låta henne se den innan.

Där sprack min plan åter igen… men vi jag chansade på att starta en trea hemma i Fagersta-hallen iaf. Där om någonstans borde hon ju kunna hålla ihop. Där hon känner sig hemma, trygg, inga konstigheter. Precis som vilket träningspass som helst nästan.

Jag struntade helt i externbelöningen vid bilen. Värmde upp och gick in. Kände redan vid första halten att hon inte var med mig till hundra procent. Hon sätter sig inte i halterna!! Om hon sätter sig så går det ett par sekunder först. Även någon vänstersväng så går jag nästan in i henne för hon inte är med. Så här gör hon mkt sällan på träning. Hon är helt klart störd av annat, men vad?

Det enda jag kommit på är publiken, det var ett ganska stort gäng som satt vid kortsidan och applåderade. Även haft lite funderingar på tävlingsledarens ord men jag har testat i veckan med några olika röster utan att hon blivit nämnvärt störd då. Kan det verkligen bara ha varit publiken?

När jag tänker tillbaka på förra årets tävlingar så var det precis så här hon betedde sig på brukslydnaden och den sista lydnadstrean vi gjorde. Hon är inte alls den uppmärksamma tjej som jag är van vid på träning och tävlingsträning.

Vad är det jag missar??? Hur får jag henne att bete sig som på träning? Går jag annorlunda på tävling? Känner hon av min nervositet, och i så fall vad gör jag åt det? Tidigare har jag trott att hon inte orkar hålla ihop en hel tävling men den tanken har jag slagit bort. Och det skulle i vilket fall som helst inte visa sig redan i fria följet. Löp och skendräktigheter är det inte heller som jag trott tidigare.

Mitt huvud exploderar snart av alla funderingar och frågetecken.

När hon bokstavligen halkade ur rutan pga hög fart (och jag inte fick in henne igen) så bröt jag tävlingen….vilket känns bra nu efteråt. Jag började nämligen redan mitt under tävlingen fundera på varför hon blir sådär frånvarande. Det hade inte varit bra för oss att fortsätta. Nästa tävling får jag bestämma mig innan vad jag ska göra om samma sak händer.

Tar gärna och tacksamt emot tankar på det här för jag vet faktiskt inte alls hur jag ska lösa detta.

Förutom tävlingssituationen är hon världens härligaste hund att jobba med, hon är med på allt. Fullt ös och lättlärd, kunde inte fått en bättre hund att träna med. Min borderweiler <3

DSC_9309

Ensamtid i hallen

Det var inte många på plats i hallen när vi trillade in vid tiotiden. Till slut blev vi helt själva så vi passade på att träna det som är lite svårare när hallen är full; inkallning med ställande, rutan bla.

Nu kunde jag även fokusera på att kedja ihop moment med externbelöningen liggande på andra sidan hallen. Det finns en nackdel med extern, det är när det gäller fjärren i kedjor. Jag vill ju inte ha en övertaggad hund där. Samtidigt vill jag ju även börja kedja ihop fjärren med de andra momenten… måste tänka ut nåt bra. Vittringen är det däremot inga problem med i kedjningen.

Passade även på att träna platsen, har tidigare bara tränat treans plats utomhus. Smällde lite i dörren, gick fram o tillbaka ett par ggr framför fönstret, gömde mig helt ett par minuter. Hon låg lugnt o fint trots utmanande.

Idag slog hon i hindret på tillbakahoppet igen på 85 cm…så det rasade. Blev rädd ett tag att hon blivit skrämd men det var ingen fara då hon självmant flög över hindret igen med bollen i munnen. Även om hon hoppar ut ganska så långt innan hon vänder om o sätter sig så räcker det tydligen inte när hon ska ta sats på den höjden tillbaka. Får försöka få ut henne en bit till. Andra höjder har det aldrig hänt, men 85 cm är visst lite klurigare att uppskatta höjden på för henne än så länge. Vi har ju mest hoppat 70 cm.

Rutan har jag lagt tillbaka targeten i, långt bak eftersom hon har en tendens att hamna långt fram annars. Fortsätter så ett tag och testar utan emellanåt.

De moment vi har mest problem med som jag inte riktigt vet själv hur jag ska lösa är:

Fjärren – blir allt som oftast att hon hamnar en bit fram.
Inkalln. m ställande – antingen har hon för hög fart att hon inte hinner stanna, eller så vet hon om att hon ska stanna och stannar helst av sig själv alldeles för tidigt.
Krypet – där vill jag börja om från noll, men har ingen plan.

DSC_7782

På hemvägen stannade vi till vid ”magasinet” där jag lämnat cykeln och tog en tur på grusvägen.

Vänstervarv & lydnadsträning

Söndagen var vi anmälda till utställning…. kan inte låta bli att tänka vad Pi tycker om att åka ett par timmar i bil, gå in i ett ridhus, sitta och vänta en låååång stund för att till sist springa ett varv i en ring……och sen åka hem 😉

Blev något förvånad när domaren bara gav oss ”gult” kort. Good. Han måste varit blind 😀 Pi är ju den finaste!! För några månader sen var hon excellent…utställningens lotteri. Denna domare gick och kände av alla ryggar, ryggen verkade vara dagens höjdpunkt.

Kritik:
God helhet, feminint uttrycksfullt huvud, tillräcklig bred skalle, bra öron och ögon, lång eftergiven rygg, framskjuten skuldra, brant överarm, bra vinkel bak, parallella ganska vägvinnande steg, bra hårlag, mkt bra tempreament.

Vi passade iaf på att köra lite ff i sidoringen så helt bortkastat var det inte 😉 Och så fick jag ställa charmiga veteranen Stella 🙂 O träffa glada människor.

 

Till något roligare: lydnadsträning!

Vår uppklippta åker har blivit för kort för att träna framåtsändande så vi kör ute på stora åkern istället. Ibland sätter vi ihop ”framåt” och saktagåendet, ibland kör vi bara sakta. Hon kan ibland dra åt vänster eller höger när vi tränar här hemma men det brukar rätta till sig efter några ggr. Idag var det en vattenpöl mitt i saktagåendet så då fick vi passa på att träna på att 1. Inte dricka ur pölen på vägen. 2. Att gå över den, inte runt den. 😉

Har inte haft target i rutan på ett tag och nu har hon hamnat framför rutan ett par ggr, väljer att stanna innan hon kommit in precis och så vill vi inte ha det. Provade att lägga belöningen bakom och då rättade det till sig. Ska nog köra targeten ett tag framöver. Hon dras vääääldigt mycket till matte när belöningen kommer från mig…gäller alla moment. Speciellt fjärren.

Fjärren går sakta framåt men än är jag inte nöjd, hon har fortfarande en tendens att hamna några cm framåt. Ofta. Ändå får jag bäst resultat när jag har belöningen precis framför tassarna på henne. Från ligg till stå går det oftast bra nu. Cm framåt kommer vid ligg från stå, och sitt från stå. När jag står nära går det bra.

Tugget på vittringspinnen har blivit bättre när hon är stilla, men så fort hon ska ta ett steg kommer tugget direkt. Hon tuggar mindre när hon har pinnen på bara ena sidan i munnen (bara biter om den med ena tandraden), men tar hon upp pinnen från backen så tar hon den sällan så själv.

Jag började kalla in henne på inkallning med ställande, med Pi kom, istället för Pi hit som på en rak inkallning. Nu har hon lärt sig det med 😉 Hon stannar/sackar av sig själv. Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta, för kommer hon med sin fart så finns det ingen chans till ett snyggt stopp.

TUR vi ska på eftermiddagskurs på onsdag hos Niina Svartberg…känner att jag behöver lite goda råd främst gällande vittringspinnen (tugget) och fjärren. Skulle behöva mer än en eftermiddag känner jag men bättre lite hjälp än ingen alls 🙂
DSC_8037

Inomhussäsongen har startat

Första snön faller ute, själv fryser jag fortfarande sen förmiddagens träning.

Inomhussäsongen har startat på riktigt, fungerar fint för den mesta av lydnaden men vissa moment kräver lite mer. Som framåtsändandet. Och än så länge går det ju finfint att hålla till ute på planen med, även om det är lite kyligare.

Vi pillar vidare med fjärren. Pi är så fokuserad på mina godishänder och belöningen hos mig (vilket leder till framflytt), att jag gått tillbaka till att låta belöningen vara vid henne i en burk. Exakt var jag ska placera burken vet jag däremot inte riktigt än. Precis framför fungerade fint hemma på gräsmattan. Idag i klubbhallen blev det inte lika bra. Lade den bakom, då hoppar hon gärna ett eller två steg bakåt istället. På sidan…hon blir sned. Kanske ska hänga den i ett snöre i taket 😉 Vi fortsätter utvärdera, det gäller att få henne i rätt sinnesstämning. Brukar använda ordet ”luuuugn” som start och så fort svansen börjar gå i samma takt som hon blir lite otålig.

Krypet är ett moment som jag bara vill ska fungera…meeeen så är det ju inte, det vet jag ju. Gah, lugna moment är inte vår grej! Det ska gå fort och va fart o fläkt. Tålamod tålamod! Positionen måste vi fixa till att börja med här, hon hamnar alltid för långt fram. Provade en Helena-grej som kanske kan få fason på positionen, i slutet av passet. Ska fortsätta på den biten.

Inkallning med ställande tränade vi aldrig idag, hann helt enkelt inte inne men provade igår att lägga ut föremålet innan jag tog ut henne (tips från Ann). Jag har ju sällan problem med ställandet då jag har föremål bakom, då sätter hon av i full speed och ingenting kan stoppa henne. Igår skickade jag henne på det sen tidigare gömda föremålet två ggr utan nåt klockrent ställande. Så hon lär sig att det faktiskt kan finnas spännande gottissaker bakom utan att de syns. Ska snart ut i snön och se om hon kommer ihåg det. Den här gången kräver jag lite snabbare stopp.

Efter timmen i hallen idag gick vi ut på plan och fortsatte med framåtsändandet. Det går bra tycker jag, hon har förstått att ”framåt” är lika med spring ut…efter targetpinnen framför gruppen påminner jag henne om ”sakta” fortfarande men ska snart pröva att vara tyst och se om hon fortsätter sakta självmant. Inlärningen här har gått förvånansvärt snabbt men så är det ju lite mer fart i momentet oxå 😉

DSC_9499

Eftersom hoppet aldrig varit några problem så har vi ju fortsätt köra hemma på samma höjd mest hela sommaren. Testat högre höjd någon enstaka gång bara för att checka av. Det visade sig både i tisdags och idag när vi tränade på högrelydnadens 85 cm att hon några ggr valde att springa vid sidan av hindret istället på återhoppet. Det är väl inget jag oroar mig för utan tror som sagt bara att det är en vana om att hindret alltid annars ligger på 70 cm. Avslutar alltid med lyckade återhopp och ska be husse fixa några extrabrädor till hoppet här hemma.

Jag tror vi är på gång igen

Efter uppehåll med diverse löp och annat i livet så kändes träningen idag riktigt bra. Många detaljer att jobba med som det alltid är men i det stora hela är jag nöjd. Kedjade ihop momenten i trean två o två med externbelöning och det var bara någon enstaka gång som Pi blev okoncentrerad, bland annat i fria följet där nosen började vädra in någon god doft som kom med med vinden men då var jag där och petade direkt och påminde henne om att det var här vi var. Lukta får man göra någon annan gång!

Jag har bestämt mig nu för att fortsätta träna och vidareutveckla det här med externbelöning när det gäller helheten. Jag får ett helt annat driv, sug och energi hos henne när vi kedjar om jag använder mig av det. Jag upptäckte redan i somras att detta var något som hon ”gick igång” på, men jag har ju en förmåga att sönderanalysera allt och ge upp efter bara några enstaka försök. Jag är även duktig på att lyssna på vad andra säger och gör framför att själv känna vad jag egentligen tror passar mig och Pi bäst (det dåliga självförtroendet dyker upp). Däremot älskar jag att suga åt mig av andras tips…men det är ju jag själv som till sist måste utvärdera och bestämma vad jag tror passar mig och min hund mest 🙂

Så sluta för guds skull inte komma med goda råd!! 😀

Jag har fått mycket hjälp av Helena när det gäller framåtsändandet som är helt nytt för mig, och det är ju ett sååå roligt moment. Vi har inte tränat saktagåendet så många gånger men hon förstår det så pass bra redan så idag testade vi att lägga till ”framåt”…mot targetplattan med godis på… här märktes dock att vi tränat mycket stadga på tasstarget men det lossnade till sist och hon gjorde ett par fina övergångar till sakta genom gruppen. Jag ska prova att använda targetstickan istället för plattan så hon lättare kan skilja på detta mot andra ”targetmoment” där hon ju faktiskt ska stå still på plattan 😉

"Ja men ta den där bilden nu då!"

”Ja men ta den där bilden nu då!”