Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Tänker så det knakar…

Det har varit mycket funderingar sista tiden, mer än vanligt otroligt nog.

I november (om jag inte minns helt fel) tog vi en tripp till Niina Svartberg och körde tillsammans med två andra deltagare en eftermiddag. Där och då hade jag blivit sugen på att testa mer externbelöningar på Pi så fokus låg mest på det. Hur jag skulle använda mig av det både under träning och tävling.

Åkte hem med ett glatt humör och många nya idéer…nu kanske jag äntligen hade hittat vad som skulle få min hund att hålla ihop en hel tävling om jag tränade detta på rätt sätt.

Tyvärr visade sig efter en tid att Pi började leta belöningar så fort vi gick in på en plan. Det var inte hon o jag på samma sätt, hennes blick gick som en höks över hela planen. Jag hade ju redan börjat köra en del extern innan så det hade ju gått längre tid än så, men jag hade inte upptäckt detta ännu.

Eftersom jag redan har en hund som gärna vill ha koll på omgivningen (precis som sin matte) så kändes det här spanandet inte ok. Ska jag använda mig av extern så måste jag placera dessa på samma ställen jämt, eller låta henne se den innan.

Där sprack min plan åter igen… men vi jag chansade på att starta en trea hemma i Fagersta-hallen iaf. Där om någonstans borde hon ju kunna hålla ihop. Där hon känner sig hemma, trygg, inga konstigheter. Precis som vilket träningspass som helst nästan.

Jag struntade helt i externbelöningen vid bilen. Värmde upp och gick in. Kände redan vid första halten att hon inte var med mig till hundra procent. Hon sätter sig inte i halterna!! Om hon sätter sig så går det ett par sekunder först. Även någon vänstersväng så går jag nästan in i henne för hon inte är med. Så här gör hon mkt sällan på träning. Hon är helt klart störd av annat, men vad?

Det enda jag kommit på är publiken, det var ett ganska stort gäng som satt vid kortsidan och applåderade. Även haft lite funderingar på tävlingsledarens ord men jag har testat i veckan med några olika röster utan att hon blivit nämnvärt störd då. Kan det verkligen bara ha varit publiken?

När jag tänker tillbaka på förra årets tävlingar så var det precis så här hon betedde sig på brukslydnaden och den sista lydnadstrean vi gjorde. Hon är inte alls den uppmärksamma tjej som jag är van vid på träning och tävlingsträning.

Vad är det jag missar??? Hur får jag henne att bete sig som på träning? Går jag annorlunda på tävling? Känner hon av min nervositet, och i så fall vad gör jag åt det? Tidigare har jag trott att hon inte orkar hålla ihop en hel tävling men den tanken har jag slagit bort. Och det skulle i vilket fall som helst inte visa sig redan i fria följet. Löp och skendräktigheter är det inte heller som jag trott tidigare.

Mitt huvud exploderar snart av alla funderingar och frågetecken.

När hon bokstavligen halkade ur rutan pga hög fart (och jag inte fick in henne igen) så bröt jag tävlingen….vilket känns bra nu efteråt. Jag började nämligen redan mitt under tävlingen fundera på varför hon blir sådär frånvarande. Det hade inte varit bra för oss att fortsätta. Nästa tävling får jag bestämma mig innan vad jag ska göra om samma sak händer.

Tar gärna och tacksamt emot tankar på det här för jag vet faktiskt inte alls hur jag ska lösa detta.

Förutom tävlingssituationen är hon världens härligaste hund att jobba med, hon är med på allt. Fullt ös och lättlärd, kunde inte fått en bättre hund att träna med. Min borderweiler <3

DSC_9309

Ensamtid i hallen

Det var inte många på plats i hallen när vi trillade in vid tiotiden. Till slut blev vi helt själva så vi passade på att träna det som är lite svårare när hallen är full; inkallning med ställande, rutan bla.

Nu kunde jag även fokusera på att kedja ihop moment med externbelöningen liggande på andra sidan hallen. Det finns en nackdel med extern, det är när det gäller fjärren i kedjor. Jag vill ju inte ha en övertaggad hund där. Samtidigt vill jag ju även börja kedja ihop fjärren med de andra momenten… måste tänka ut nåt bra. Vittringen är det däremot inga problem med i kedjningen.

Passade även på att träna platsen, har tidigare bara tränat treans plats utomhus. Smällde lite i dörren, gick fram o tillbaka ett par ggr framför fönstret, gömde mig helt ett par minuter. Hon låg lugnt o fint trots utmanande.

Idag slog hon i hindret på tillbakahoppet igen på 85 cm…så det rasade. Blev rädd ett tag att hon blivit skrämd men det var ingen fara då hon självmant flög över hindret igen med bollen i munnen. Även om hon hoppar ut ganska så långt innan hon vänder om o sätter sig så räcker det tydligen inte när hon ska ta sats på den höjden tillbaka. Får försöka få ut henne en bit till. Andra höjder har det aldrig hänt, men 85 cm är visst lite klurigare att uppskatta höjden på för henne än så länge. Vi har ju mest hoppat 70 cm.

Rutan har jag lagt tillbaka targeten i, långt bak eftersom hon har en tendens att hamna långt fram annars. Fortsätter så ett tag och testar utan emellanåt.

De moment vi har mest problem med som jag inte riktigt vet själv hur jag ska lösa är:

Fjärren – blir allt som oftast att hon hamnar en bit fram.
Inkalln. m ställande – antingen har hon för hög fart att hon inte hinner stanna, eller så vet hon om att hon ska stanna och stannar helst av sig själv alldeles för tidigt.
Krypet – där vill jag börja om från noll, men har ingen plan.

DSC_7782

På hemvägen stannade vi till vid ”magasinet” där jag lämnat cykeln och tog en tur på grusvägen.

Vänstervarv & lydnadsträning

Söndagen var vi anmälda till utställning…. kan inte låta bli att tänka vad Pi tycker om att åka ett par timmar i bil, gå in i ett ridhus, sitta och vänta en låååång stund för att till sist springa ett varv i en ring……och sen åka hem 😉

Blev något förvånad när domaren bara gav oss ”gult” kort. Good. Han måste varit blind 😀 Pi är ju den finaste!! För några månader sen var hon excellent…utställningens lotteri. Denna domare gick och kände av alla ryggar, ryggen verkade vara dagens höjdpunkt.

Kritik:
God helhet, feminint uttrycksfullt huvud, tillräcklig bred skalle, bra öron och ögon, lång eftergiven rygg, framskjuten skuldra, brant överarm, bra vinkel bak, parallella ganska vägvinnande steg, bra hårlag, mkt bra tempreament.

Vi passade iaf på att köra lite ff i sidoringen så helt bortkastat var det inte 😉 Och så fick jag ställa charmiga veteranen Stella 🙂 O träffa glada människor.

 

Till något roligare: lydnadsträning!

Vår uppklippta åker har blivit för kort för att träna framåtsändande så vi kör ute på stora åkern istället. Ibland sätter vi ihop ”framåt” och saktagåendet, ibland kör vi bara sakta. Hon kan ibland dra åt vänster eller höger när vi tränar här hemma men det brukar rätta till sig efter några ggr. Idag var det en vattenpöl mitt i saktagåendet så då fick vi passa på att träna på att 1. Inte dricka ur pölen på vägen. 2. Att gå över den, inte runt den. 😉

Har inte haft target i rutan på ett tag och nu har hon hamnat framför rutan ett par ggr, väljer att stanna innan hon kommit in precis och så vill vi inte ha det. Provade att lägga belöningen bakom och då rättade det till sig. Ska nog köra targeten ett tag framöver. Hon dras vääääldigt mycket till matte när belöningen kommer från mig…gäller alla moment. Speciellt fjärren.

Fjärren går sakta framåt men än är jag inte nöjd, hon har fortfarande en tendens att hamna några cm framåt. Ofta. Ändå får jag bäst resultat när jag har belöningen precis framför tassarna på henne. Från ligg till stå går det oftast bra nu. Cm framåt kommer vid ligg från stå, och sitt från stå. När jag står nära går det bra.

Tugget på vittringspinnen har blivit bättre när hon är stilla, men så fort hon ska ta ett steg kommer tugget direkt. Hon tuggar mindre när hon har pinnen på bara ena sidan i munnen (bara biter om den med ena tandraden), men tar hon upp pinnen från backen så tar hon den sällan så själv.

Jag började kalla in henne på inkallning med ställande, med Pi kom, istället för Pi hit som på en rak inkallning. Nu har hon lärt sig det med 😉 Hon stannar/sackar av sig själv. Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta, för kommer hon med sin fart så finns det ingen chans till ett snyggt stopp.

TUR vi ska på eftermiddagskurs på onsdag hos Niina Svartberg…känner att jag behöver lite goda råd främst gällande vittringspinnen (tugget) och fjärren. Skulle behöva mer än en eftermiddag känner jag men bättre lite hjälp än ingen alls 🙂
DSC_8037

Inomhussäsongen har startat

Första snön faller ute, själv fryser jag fortfarande sen förmiddagens träning.

Inomhussäsongen har startat på riktigt, fungerar fint för den mesta av lydnaden men vissa moment kräver lite mer. Som framåtsändandet. Och än så länge går det ju finfint att hålla till ute på planen med, även om det är lite kyligare.

Vi pillar vidare med fjärren. Pi är så fokuserad på mina godishänder och belöningen hos mig (vilket leder till framflytt), att jag gått tillbaka till att låta belöningen vara vid henne i en burk. Exakt var jag ska placera burken vet jag däremot inte riktigt än. Precis framför fungerade fint hemma på gräsmattan. Idag i klubbhallen blev det inte lika bra. Lade den bakom, då hoppar hon gärna ett eller två steg bakåt istället. På sidan…hon blir sned. Kanske ska hänga den i ett snöre i taket 😉 Vi fortsätter utvärdera, det gäller att få henne i rätt sinnesstämning. Brukar använda ordet ”luuuugn” som start och så fort svansen börjar gå i samma takt som hon blir lite otålig.

Krypet är ett moment som jag bara vill ska fungera…meeeen så är det ju inte, det vet jag ju. Gah, lugna moment är inte vår grej! Det ska gå fort och va fart o fläkt. Tålamod tålamod! Positionen måste vi fixa till att börja med här, hon hamnar alltid för långt fram. Provade en Helena-grej som kanske kan få fason på positionen, i slutet av passet. Ska fortsätta på den biten.

Inkallning med ställande tränade vi aldrig idag, hann helt enkelt inte inne men provade igår att lägga ut föremålet innan jag tog ut henne (tips från Ann). Jag har ju sällan problem med ställandet då jag har föremål bakom, då sätter hon av i full speed och ingenting kan stoppa henne. Igår skickade jag henne på det sen tidigare gömda föremålet två ggr utan nåt klockrent ställande. Så hon lär sig att det faktiskt kan finnas spännande gottissaker bakom utan att de syns. Ska snart ut i snön och se om hon kommer ihåg det. Den här gången kräver jag lite snabbare stopp.

Efter timmen i hallen idag gick vi ut på plan och fortsatte med framåtsändandet. Det går bra tycker jag, hon har förstått att ”framåt” är lika med spring ut…efter targetpinnen framför gruppen påminner jag henne om ”sakta” fortfarande men ska snart pröva att vara tyst och se om hon fortsätter sakta självmant. Inlärningen här har gått förvånansvärt snabbt men så är det ju lite mer fart i momentet oxå 😉

DSC_9499

Eftersom hoppet aldrig varit några problem så har vi ju fortsätt köra hemma på samma höjd mest hela sommaren. Testat högre höjd någon enstaka gång bara för att checka av. Det visade sig både i tisdags och idag när vi tränade på högrelydnadens 85 cm att hon några ggr valde att springa vid sidan av hindret istället på återhoppet. Det är väl inget jag oroar mig för utan tror som sagt bara att det är en vana om att hindret alltid annars ligger på 70 cm. Avslutar alltid med lyckade återhopp och ska be husse fixa några extrabrädor till hoppet här hemma.

Jag tror vi är på gång igen

Efter uppehåll med diverse löp och annat i livet så kändes träningen idag riktigt bra. Många detaljer att jobba med som det alltid är men i det stora hela är jag nöjd. Kedjade ihop momenten i trean två o två med externbelöning och det var bara någon enstaka gång som Pi blev okoncentrerad, bland annat i fria följet där nosen började vädra in någon god doft som kom med med vinden men då var jag där och petade direkt och påminde henne om att det var här vi var. Lukta får man göra någon annan gång!

Jag har bestämt mig nu för att fortsätta träna och vidareutveckla det här med externbelöning när det gäller helheten. Jag får ett helt annat driv, sug och energi hos henne när vi kedjar om jag använder mig av det. Jag upptäckte redan i somras att detta var något som hon ”gick igång” på, men jag har ju en förmåga att sönderanalysera allt och ge upp efter bara några enstaka försök. Jag är även duktig på att lyssna på vad andra säger och gör framför att själv känna vad jag egentligen tror passar mig och Pi bäst (det dåliga självförtroendet dyker upp). Däremot älskar jag att suga åt mig av andras tips…men det är ju jag själv som till sist måste utvärdera och bestämma vad jag tror passar mig och min hund mest 🙂

Så sluta för guds skull inte komma med goda råd!! 😀

Jag har fått mycket hjälp av Helena när det gäller framåtsändandet som är helt nytt för mig, och det är ju ett sååå roligt moment. Vi har inte tränat saktagåendet så många gånger men hon förstår det så pass bra redan så idag testade vi att lägga till ”framåt”…mot targetplattan med godis på… här märktes dock att vi tränat mycket stadga på tasstarget men det lossnade till sist och hon gjorde ett par fina övergångar till sakta genom gruppen. Jag ska prova att använda targetstickan istället för plattan så hon lättare kan skilja på detta mot andra ”targetmoment” där hon ju faktiskt ska stå still på plattan 😉

"Ja men ta den där bilden nu då!"

”Ja men ta den där bilden nu då!”

Visst är det så…

…att när det händer mycket inom hundvärlden, ja då har man inte tid att skriva. Däremot under ”lågsäsong” då har man hur mycket tid som helst 😉

Vi har sedan appellen i juni hunnit med tre stycken treor med blandade resultat, dock inga förstapris, och nu sist en lägre spårtävling där det gick betydligt bättre.

Vi startade trean i Järvsö. Vi kände oss inte riktigt klara men tog en liten rövare, plus att jag ville kolla av om min träning mot att hålla ihop under tävling gick åt rätt håll och det tycker jag att jag fick bekräftat. Missen blev att Pi tjuvade på metallen och matten hade ju ingen aning om att om hon snabbt hade ropat tillbaka henne så hade vi iaf haft poängchans där. Var otroligt nöjd med hennes prestation ändå, att hon och jag var ”ett” trots ny plan och första tävlingen i trean.

Vi åkte hem och anmälde oss till en till på hemmaklubben. Den här gången hade jag samma bra känsla men tyvärr var det de moment som kostar mest som var sämst. Vi vann med 2,5 p ifrån ett förstapris, lite surt.

Den tredje som vi aldrig borde ha åkt på med en matte som legat sjuk ett dygn och fortfarande inte var på topp. Det plus många störningar blev lite för mycket för våra huvuden så den tävlingen glömmer vi helst 😉

Jag kände att jag ville testa en lägretävling innan säsongen var slut och det gjorde vi uppe i Rättvik. Fina spår, lagomt väder. Sex pinnar plus slut, en trött Pi på slutet av spåret. Vi GICK sista biten men hon gav inte upp och vi klarade tiden med två minuter kvar. Puh!

Platsen och budföringen gick som en dans. Efter lydnaden var jag lite orolig att vi inte hade klarat det då hon gjorde en riktig dålig linförighet samt vägrade lägga ner magen i det stickiga gräset på krypet. När trean ropades upp med uppflytt som resultat trodde jag de hade vänt på ordningen…

VI VANN! med 501 p. En perfekt 18-månaderspresent för Pi med en otroligt stolt matte <3

DSC_7700

Appelltävling

O så for vi iväg igen, den här gången mot Rättvik!

Jag var som vanligt mest nervös för spåret…lydnaden går att påverka – inte spåret. Vi blev utkörda till slutet av en fin grusväg som delade sig och vi var helt själva där så det fanns både tid och utrymme för en ordentlig rastning innan domarna och tävlingsledare kom. O vilken fin spårskog vi fick, inte alls som den snåriga risiga i Avesta utan ganska så glest mellan träden. Perfekt! Solen började steka och det var dags att sela på, nu valde jag att sela på tidigare och bara koppla linan vid spårstarten för när jag är nervös så krånglar jag bara till det med selen. Linan hade vi lagt ut tidigare.

Nu bar det iväg och hon spårade säkrare än någonsin. Första pinnen hittad! Tog vinkeln klockrent, hon som oftast brukar kolla av en extra gång innan hon vinklar men inte idag. Innan andra pinnen hittades gick faktiskt spåret över en mindre skogsväg men det gick ju bra det med. Andra vinkeln tog hon lika fint, sen tyckte jag att vi gick liiiite långt…så trodde vi hade missat slutet igen som på första tävlingen men puh, där var den ganska så nära vägen. Det var en sån lättnad att hon spårat så bra och med drag i linan trots värmen. Det gjorde att jag blev ännu mer bergsäker på att skendräktigheten påverkat henne som sjutton tävlingen några veckor tidigare.

Idag var jag glad att jag skaffat kyltäcke…ångrar inte det en sekund så ni som har hundar som påverkas av värmen – köp! Jättebra att sätta på i bilen mellan spår och lydnad tex.

Tillbaka till klubben, två hade brutit. Sex kvar. Solen sken fortfarande. Dags för platsliggning – det första jag ser på vår plats är en fet halvtorkad daggmask några dm bort…hann inte kasta bort den då, gjorde det efteråt. Jag såg att hon låg och vädrade lite men som ”tur” var så reste sig schäfern bredvid upp och krångla lite så hon var tvungen att hålla ett litet öga på den. Tror inte att hon hade gjort något annars heller men det var en onödig utmaning.

Dags för budföring – full fart som vanligt fram o tillbaka. Inga konstigheter.

Lydnaden var hon lite off på emellanåt…jag vet ju att hon kan sååå mycket bättre men jag är så klart jättenöjd ändå, även om vi måste ut o träna mer på nya planer. Fem min innan lydnadsstarten kom jag på att jag får ju gå ut köra lite innan på plan i brukset men då var det försent.

Jag hade en bra känsla efter tävling fast hade egentligen ingen aning om hur det hade gått poängmässigt. Visste varken poäng på spår, plats eller budföring. Lydnaden hade jag lite mer koll på. Till slut var det bara vi kvar och vi VANN med 291,5 poäng 😀 Det här är nog tävlingen jag blivit som mest glad för att klara av 🙂
Grattis säger vi oxå till tvåan, en jättetrevlig bc med en lika trevlig matte (som dessutom hade rosa byxor) 😀

Spår: 10/10
Budföring: 10/10
Linförighet: 8,5/8,5
Framförgående: 9/9
Platsläggande: 8/7,5
Inkallande: 10/10
Apportering: 8,5/7,5
Hopp: 8/8
Platsliggande: 10/10

Pi appell

Jag svävar fortfarande på moln och har inte tränat en enda minut sen i lördags så Pi ser nästan lite orolig ut 😉 men nu ska vi fortsätta med lägrespåret (äntligen kan man ta bort appelltänket i huvudet) och lkl3.

Ann med Lowa gjorde strålande resultat samtidigt på Rottis-SM i bruks och tog hem allt i elitspåret – HEJA! Nästa år kanske vi oxå är med så nu måste vi ut och träna 🙂

Belöningssugen

Det finns olika sätt att få mattes uppmärksamhet på…

Härom dagen blev jag väckt av Pi som stod och stirra på mig i sängen, jag öppnade ögonen, hon började backa. Jag slöt ögonen, hon gick fram, stirrade och började backa igen. Det var visst dags att kliva upp!

Imorse fick jag en liknande väckning…jag halvsov…hon märkte att jag var på gång upp…och började köra fjärrens stå och ligg för att se om hon fick matte upp ur sängen snabbare = mat. Om det här är någon form att tiggeri så får hon gärna tigga för mig 🙂

Idag åkte kameran ut i rabatten…helt plötsligt hade jag alla möjliga olika föremål som Pi bar på framför kameran…bland annat metallapporten hon hittat på träsoffan.

Pi med metallen

Det var inte meningen att vi skulle ligga på latsidan idag inte 😉 så vi fortsatte att fota lite hopp bla.

Hopp

Annars har vi lagt fokus på att träna på vä + hö halt. I höger halt hamnar hon gärna snett med rumpan ut så jag har börjat belöna med godiskast åt vänster där och det har givit resultat. Jag försöööker oxå tänka konsekvent på vilket fot jag börjar svänga med först…och det fungerar bäst med högerfoten åt båda hållen…ska vi bara göra en enkel vänstersväng så blir däremot vänster fot först bäst… det gäller bara att få in detta i huvudet så det sker automatiskt.

Några sneda kast till vänster med apporten över hindret har resulterat i att hon ibland valt att springa ut till apporten direkt och sen hoppa tillbaka innan jag har hunnit hindra henne så det jobbar vi på. I rutan övar vi på att vinkla höger och få henne på rätt sida vid inkallningen och det har fungerat så länge jag sagt fot. Vi behöver lite hjälp här med folk som kommenderar.

Sättande under gång har jag inte vågat börja med vid sidan än eftersom vi har appellens läggande kvar fortfarande men under gång baklänges tränar vi på det. O så har vi fjärren då… den är svår med matte och belöningen en bit ifrån. Har testat mig fram genom extern belöning bakom men då blir hon gärna sned… jag kanske har provat för lite. Jag blir så osäker själv när jag inte har en exakt plan hur jag ska göra. Sen är det så svårt att verkligen se att bakbenen är låsta när man går ut en bit när man tränar själv…

Vittringen har vi inte tränat så mycket på sista tiden men igår fungerade den finfint fast det blåste ute. Ibland glömmer hon av sig och frysmarkerar fortfarande men kommer då på sig själv och plockar upp pinnen.

Skogskväll

Tog Pi med mig ut till skogen när det blivit lite svalare på kvällen och lade ett kortare spår med två vinklar, fyra pinnar och två snusdosor med kattmat i. Jag valde att lägga många föremål på kortare sträcka för att få upp henne motivation som hon saknade sist på tävling. Idag var det inget fel alls på motivationen, draget i linan fanns och blev över och hon hittade alla föremål, tog vinklarna fint så det känns bra.

Direkt efter spåret hade jag vallat en ruta så efter vattenpaus gick vi dit och jag tänkte att farten kanske skulle vara något dämpad direkt efter spåret men inte då. Full fart ut på djupet…första föremålet in. Andra svängen hitta hon en vattenpöl på vägen och drack lite men sen var det ut på djupet igen och in med nästa… jag kunde avslutat där men fortsatte och hon hämtade in högra hörnet med samma entusiasm 🙂 För att bara ha gjort upplet tre ggr tidigare så är jag mer än nöjd. Det syns så väl att hon tycker det är kul!!

glad

För så här glad är jag när jag får springa o leta roliga saker :D

 

Igår var vi och kikade när Hyttbackens Otto och Osi gjorde sitt MT i Fagersta – spännande. Innan det så tog vi ett kort träningspass på planen, sen kom Johanna med sin lilla Oxy och vi fick sitt i grupp och platsliggning med oss gömda gjort. Kul att äntligen få träffa Johanna med sin vofse 🙂 Tidigare har Pi haft lite svårt att ligga still på platsen..hon har inte rest sig men gärna vickat några gånger på rumpan..tuggat lite på nåt skojsigt osv… men det verkar vi ha fått bort och det känns riktigt bra. Sitt i grupp var andra gången vi testade..och även om hon sitter som en padda så sitter hon iaf. Att gömma sig verkar inte heller vara några konstigheter än så länge.

Tidigare på dagen idag så körde vi igenom appelllydnaden igen…jag kedjade momenten två och två och fast solen sken och hoppet ligger sist så fanns det ingen antydan till trötthet idag heller… jag har faktiskt utmanat henne några ggr den här veckan att hoppa när jag vet att hon varit lite tröttare och belönat upp det rejält…rätt eller fel, jag vet inte. Vi provar oss fram som vanligt 🙂

nos

 

MH – video

Nu ligger videon på hela MH:t ute i videofliken 🙂