Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Hittade en sötnos…

…när jag bläddrade bland fotona. Det är taget i april förra året och hon står på sin stubbe, som hon alltid hoppade upp på när hon var liten. Förra veckan ställde hon sig på stubben igen och det gick upp för mig hur fort tiden går <3

Pi 10 veckor <3

Pi 10 veckor <3

Pinnproblem

Jag har förstått att vi har samma problem i spåret med pinnarna som vi har/hade med apportbocken. Jag har alltid tidigare bara använt mig av egna apportbockar, likaså av egna spårpinnar. I slutet av sommaren lade Anneli ut ett spår åt oss och det var då jag först upptäckte att hon ignorerade pinnarna totalt, fast jag hade hoppats att det var en engångsföreteelse. Den senaste tiden har vi mest ägnat åt lydnaden och inte spårat så mycket. De spår vi gått har jag lagt ut själv i brist på andra spårläggare.

Idag fick husse gå ut spåret. Jag gav honom några nygjorda pinnar som inte hade legat i min bil. Jag tänkte att husses doft borde ju duga. Inte då! Inte ens den nya lilla leksaken (som inte heller fast doft på av mig) tog hon upp. Däremot så plockade jag själv upp fem av sex pinnar som hon gått över!! EN tog hon upp själv. Jag tror inte detta handlar om föremålsintresse, jag tror det enbart handlar om att hon är inlärd på att ta föremål som doftar matte.

Nu är frågan, hur tränar vi på detta på bästa sätt? Jag har en idé om att husse får lägga ut en massa pinnar på nån gräsplätt och så går vi dit och bara tokbelönar så fort hon plockar upp en. Det som tar emot är risken som finns att hon gör samma sak sen på vittringen. Alternativet är att husse går flera kortare raksträckor i skogen med många pinnar i… hur tänker ni?

06012014-DSC_1010