Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Tag Archives: Platsliggning

Ensamtid i hallen

Det var inte många på plats i hallen när vi trillade in vid tiotiden. Till slut blev vi helt själva så vi passade på att träna det som är lite svårare när hallen är full; inkallning med ställande, rutan bla.

Nu kunde jag även fokusera på att kedja ihop moment med externbelöningen liggande på andra sidan hallen. Det finns en nackdel med extern, det är när det gäller fjärren i kedjor. Jag vill ju inte ha en övertaggad hund där. Samtidigt vill jag ju även börja kedja ihop fjärren med de andra momenten… måste tänka ut nåt bra. Vittringen är det däremot inga problem med i kedjningen.

Passade även på att träna platsen, har tidigare bara tränat treans plats utomhus. Smällde lite i dörren, gick fram o tillbaka ett par ggr framför fönstret, gömde mig helt ett par minuter. Hon låg lugnt o fint trots utmanande.

Idag slog hon i hindret på tillbakahoppet igen på 85 cm…så det rasade. Blev rädd ett tag att hon blivit skrämd men det var ingen fara då hon självmant flög över hindret igen med bollen i munnen. Även om hon hoppar ut ganska så långt innan hon vänder om o sätter sig så räcker det tydligen inte när hon ska ta sats på den höjden tillbaka. Får försöka få ut henne en bit till. Andra höjder har det aldrig hänt, men 85 cm är visst lite klurigare att uppskatta höjden på för henne än så länge. Vi har ju mest hoppat 70 cm.

Rutan har jag lagt tillbaka targeten i, långt bak eftersom hon har en tendens att hamna långt fram annars. Fortsätter så ett tag och testar utan emellanåt.

De moment vi har mest problem med som jag inte riktigt vet själv hur jag ska lösa är:

Fjärren – blir allt som oftast att hon hamnar en bit fram.
Inkalln. m ställande – antingen har hon för hög fart att hon inte hinner stanna, eller så vet hon om att hon ska stanna och stannar helst av sig själv alldeles för tidigt.
Krypet – där vill jag börja om från noll, men har ingen plan.

DSC_7782

På hemvägen stannade vi till vid ”magasinet” där jag lämnat cykeln och tog en tur på grusvägen.

Skogskväll

Tog Pi med mig ut till skogen när det blivit lite svalare på kvällen och lade ett kortare spår med två vinklar, fyra pinnar och två snusdosor med kattmat i. Jag valde att lägga många föremål på kortare sträcka för att få upp henne motivation som hon saknade sist på tävling. Idag var det inget fel alls på motivationen, draget i linan fanns och blev över och hon hittade alla föremål, tog vinklarna fint så det känns bra.

Direkt efter spåret hade jag vallat en ruta så efter vattenpaus gick vi dit och jag tänkte att farten kanske skulle vara något dämpad direkt efter spåret men inte då. Full fart ut på djupet…första föremålet in. Andra svängen hitta hon en vattenpöl på vägen och drack lite men sen var det ut på djupet igen och in med nästa… jag kunde avslutat där men fortsatte och hon hämtade in högra hörnet med samma entusiasm 🙂 För att bara ha gjort upplet tre ggr tidigare så är jag mer än nöjd. Det syns så väl att hon tycker det är kul!!

glad

För så här glad är jag när jag får springa o leta roliga saker :D

 

Igår var vi och kikade när Hyttbackens Otto och Osi gjorde sitt MT i Fagersta – spännande. Innan det så tog vi ett kort träningspass på planen, sen kom Johanna med sin lilla Oxy och vi fick sitt i grupp och platsliggning med oss gömda gjort. Kul att äntligen få träffa Johanna med sin vofse 🙂 Tidigare har Pi haft lite svårt att ligga still på platsen..hon har inte rest sig men gärna vickat några gånger på rumpan..tuggat lite på nåt skojsigt osv… men det verkar vi ha fått bort och det känns riktigt bra. Sitt i grupp var andra gången vi testade..och även om hon sitter som en padda så sitter hon iaf. Att gömma sig verkar inte heller vara några konstigheter än så länge.

Tidigare på dagen idag så körde vi igenom appelllydnaden igen…jag kedjade momenten två och två och fast solen sken och hoppet ligger sist så fanns det ingen antydan till trötthet idag heller… jag har faktiskt utmanat henne några ggr den här veckan att hoppa när jag vet att hon varit lite tröttare och belönat upp det rejält…rätt eller fel, jag vet inte. Vi provar oss fram som vanligt 🙂

nos

 

Mycket vila

Det var nog strax efter vi varit till Strömsholm och röntgat lederna som vi blev sjuka här hemma. Pi var dålig i magen ganska länge efteråt. Hos mig har sjukdomarna avlöst varandra och jag är fortfarande inte frisk. Pga det så har vi mest tagit det lugnt och Pi har tagit det bra tycker jag. Det kanske finns en av-knapp på min hypervovve med? 😉

Senast vi tränade ”på riktigt” var i ridhus. Då fick jag tips (av Ann så klart 😉 )om att prova att ändra takten i fria följet så Pi inte behövde använda passgång när vi gick. Jag provade på en gång och det kändes riktigt bra. Det känns väldigt ovant att gå saktare men jag tycker hon inte är lika långt fram som hon brukar vara trots att vi går saktare. Det känns som hon har en bättre gångart helt enkelt när jag sackat själv på tempot och hon är med mig på ett annat sätt. Ska testa detta i hallen nästa gång vi kommer dit och se om det håller.

Mina planer hade annars för de här veckorna varit att va i hallen så mycket som möjligt, träna platsen så ofta det gått med andra hundar osv..men det sprack. Jag hoppas verkligen att vi kan ta igen lite nästa vecka.
Pi med termos
Pi har köpt en rosa termos som vi ska ha när vi jobbar i skogen.

AfR Dalarnas årsmöte har vi ju även hunnit med. Snoriga jag och snoriga Marie träffades i Säter för vidare färd mot Rättvik. Vi började med gemensam träning i Körhallen och det bästa av den träningen som jag tar med mig, är att Pi faktiskt låg med hakan ner hela platsen trots bara för henne nya hundar och lite buller och bång runt omkring.

Efter träning ett väldigt trevligt möte och det blev klubbat att jag ska ta över ansvaret för hemsidan Rottweilerklubben Dalarna så nu har jag lite att jobba med. Pokalerna som vi släpat med oss upp var det bara att släpa hem till Ann igen 😉

 

Ju mer vi tränar….

…desto fler saker upptäcker jag som vi måste lägga ner ännu mer tid på 😉 Det måste ju betyda att vi kommer vara exemplariska sen!!? *drömmer mig bort*….

Skämt åsido…eller ja, det första stämde lite faktiskt. Ridhusträning idag med Anns flock; vi hade bättre kontakt idag när vi gick in, jag ville känna att jag hade med mig henne hela vägen från bilen. Vi började med en plats…vi hade aldrig startat ett pass med plats direkt tidigare och jag måste lära mig att sänka kraven och backa lite när vi är på nytt ställe/provar nya saker. Förväntan kom tillbaka, hon testade även att lyfta på hakan vid flera tillfällen…ännu mer när vi la en plats i slutet av passet.

Apporteringen; redan igår i hallen så upptäckte jag för första gången att hon inte kom tillbaka med apportbocken direkt när hon greppat den. Hon stod med den i mun och såg bara ”full i fan” ut. Det hände ett par gånger på rad, utan dubbelkommando hade hon inte kommit in till mig. Lika idag i ridhuset, första gången greppade hon den…stod stilla tills jag kommenderade apport igen. Andra gången tog hon inte ens upp den men samma stirr…. som tur var fick jag goda råd av Ann direkt på plats så det ska vi väl snart fixa till… kan bara inte låta bli att undra varför hon börjat göra så?!?

Senare fick vi kommendering på ettan och jag kan väl inte säga att jag är speciellt nöjd där heller. Steg i ställandet, före i transporten…läggandet kändes lite segt. Inkallningen har hon sån full fart i att hon hamnar för långt bakom mig i ingången. Ettans apportering fick duga… jo! HOPPET, hoppet gick ju bra 🙂 ..plus vittringen..fast den har vi ju tid att krångla med.

Vi lever på ”hoppet” idag!!
Pi dec-2013


Att ta med i träningen:

  • Ännu mer ”haka-i-backe”-träning, ändra kommandot.
  • Bryta när hon går för långt fram i transporterna.
  • Apporteringsträning med fokus på att det roligaste i det, är att lämna apportbocken hos mig.
  • Bättre momentförberedelser inför ställande och läggande.
  • Träna ingångar, ingångar, ingångar.
  • Sitta stilla under tandvisning.

En ihärdig vecka med nya intryck

Efter tisdagens fall började vi klättra uppåt igen på torsdagsmorgonens klubbträning. Hon kändes helt annorlunda och jag åkte därifrån nöjd och glad med full av pepp inför fredagens ridhusträning i Avesta.

Pis ridhuspremiär! Jag hade bestämt innan att nosa i backen var förbjudet.. får hon ”smak” på nosning i ridhus kommer det vara svårt att få bort. Lättare sagt än gjort! Så fort vi pausade och jag band upp henne var ju nosen i backen (hade varit smartare att sätta henne i bilen när man tänker till i efterhand), men på det hela var jag ganska så nöjd ändå. Det blev nåt stopp på väg till rutan en gång i början och hon var inte med mig till hundra procent hela tiden, men så var det ju första gången med. Sen gick hon väldigt roligt där inne till en början, precis som hon inte riktigt var säker på om underlaget (spånet) skulle hålla – gullungen <3

Vi lade inte in några högre växlar utan körde mest på med det vi kan /ska kunna. Lika samma på dagens träning. Denna gång i nytt ridhus i Långsbyn = nya dofter, nya hundar, ny miljö + en kennelmamma som man såååå gärna ville fram till så fort man hörde hennes röst 😉 Hon var idag mer ofokuserad i ff än vad hon var igår. Inte riktigt med och tappar, den känslan tycker jag inte riktigt om. Den får mig att bli osäker på om hon klarar de andra momenten och beter mig lite annorlunda vilket resulterar i att Pi undrar vad jag sysslar med. En tankeställare till mig – att kunna lita på att hon utför nästa moment fastän det förra inte gått super.

Mer att ta med hem och öva på efter veckans träning är:

  • Kampanj på halter, raka snygga sättanden.
  • Öva mkt mer på hopp över hinder, var jag ska sätta henne och ställa mig själv för att säkerställa att hon faktiskt hoppar, även om hon så klart i framtiden ska hoppa ändå.
  • Låna andras metallapporter. (fungerade sämre i ridhus)
  • Träna mer platsliggning med haka i backe med mig på längre håll. Hakan har åkt upp båda dagarna i ridhus.
  • Sist men INTE minst – träna i många fler olika miljöer!!!!!!

Den sista punkten är superviktig, det har jag lärt mig av den här veckan. Jag tror inte att jag skulle känna att jag har henne med mig till hundra procent på något nytt ställe. Ska man i framtiden åka iväg och tävla är det omöjligt att ha gått in o testat av planen innan. Jag borde inte vara förvånad, de enda ställena vi har tränat på är i inomhushallen och hemma där hon känner igen miljön. Där behöver hon inte kolla av läget. Nu är hon snart ett år och vill utforska det mesta, inte minst när det gäller dofter. Det har jag märkt av i både ridhusen och i Kungsör…det går alltid bättre efter ett tag men ”efter ett tag” är ju tävlingen redan slut 😉

Utkik

Liten som behöver mer plats

Jag bläddrar åter igen bland sommarens bilder och hittar förstås mängder av valpfoton.
Maj-2013

Här är hon lite över tre månader…och sååå liten <3

Annars tragglar vi på med det vi gjorde sist. Det jag känner att vi behöver är mängdträning på platsliggningen på nya ställen, gärna med andra hundar. Även fler kedjor som är tävlingslika. Båda sakerna kräver träning med andra men är svåra att träna på de öppna träningarna på klubben när det är fullt.

Jag har vågat mig på att börja kika på tävlingsdatum men ingenting är bokat än, och skulle det vara bokat skulle jag inte skriva ner det här iallafall 😉

En redig träningsvecka.

Tre dagar har vi tagit oss till klubben den här veckan. I onsdags hyrde jag och Ann hallen och hon fick kika på hela vår ”etta”. Det blir alltid lite extra svårt för Pi när det är Ann som är i närheten. Hon började vid nåt tillfälle att pratmorra och hela kroppen började svaja i takt med svansviftningarna. Jädrans hund 😉

Fria följet (som egentligen ska vara linförighet, när ska jag komma ihåg att ta på kopplet?) kände jag att hon låg liiiite före i början men det gav sig. Jag ska komma ihåg att springa fortare vid språng marsch bara. Läggande under gång fick vi godkänt i, hon har börjat ”kasta” sig ner även vid min sida så det betyder att vårt jobb har lönat sig. Inkallningen…hon flög rätt in i mig…och så nosen på handen men nu vet jag iaf hur vi ska göra med det. Ställandet blev fint, ett hopp-stå som vi vill ha det. Jag är lite förvånad att hon inte flyttar tassarna när jag går in och ställer mig vid sidan igen, för det har vi knappt tränat på men jag klagar inte 🙂 I apporteringen ställer hon sig upp för första gången… dragning till Ann. Hoppet glömmer hon att hon ska hoppa vilket också är väldigt ovanligt.

Jag vet att vi tikägare ofta skyller på löp och skendräktighet men hon ÄR inte riktigt sig själv, sen har hon reagerat mer på andra hundars skall när vi tränat på de öppna träningarna i hallen så det jobbade vi med på torsdagen. Vi märkte även att hon låser sig som när en border collie ”eyear”. Tex vid hopphindret eller en kon. När vi går fram till hindret så är hon ofta så låst vid att hon ska hoppa att hon inte hör mig säga att hon ska sätta sig vid sidan. Det har vi tränat på, bara gått fram till hindret vid sidan, satt henne ner och sedan gått därifrån. Något jag också tar med mig från onsdagens genomgång är att vi måste öva ännu mer på transporterna. Den här gången blev hon lite låg när hon inte fick belöning efter varje moment, vilket jag heller inte upplevt förut. Kedja kedja!

Platsen har gått bra. Tisdagen och torsdagen har jag lagt henne själv bland andra hundar som tränar. I onsdags låg hon bredvid Anns hund och när hon fick en störning så valde hon att snabbt lägga ner huvudet igen. Hemma har vi mest tränat fjärrens stå/ligg och fortsatt med vittringen. Vi har idag börjat lagt ut en pinne till i vittringen men hon var en aningens stressad så nästa gång ska jag nog börja när hon är lite tröttare.

Nu är röntgen bokad, av både höfter och armbågar. Även ögonlysning och ettårsvaccinationen ska göras vid samma tillfälle så nu är det bara att hålla tummar och tår.