Pi & Ru Aim for the sky and you'll reach the ceiling. Aim for the ceiling and you'll stay on the floor.

Tag Archives: Rutan

Ensamtid i hallen

Det var inte många på plats i hallen när vi trillade in vid tiotiden. Till slut blev vi helt själva så vi passade på att träna det som är lite svårare när hallen är full; inkallning med ställande, rutan bla.

Nu kunde jag även fokusera på att kedja ihop moment med externbelöningen liggande på andra sidan hallen. Det finns en nackdel med extern, det är när det gäller fjärren i kedjor. Jag vill ju inte ha en övertaggad hund där. Samtidigt vill jag ju även börja kedja ihop fjärren med de andra momenten… måste tänka ut nåt bra. Vittringen är det däremot inga problem med i kedjningen.

Passade även på att träna platsen, har tidigare bara tränat treans plats utomhus. Smällde lite i dörren, gick fram o tillbaka ett par ggr framför fönstret, gömde mig helt ett par minuter. Hon låg lugnt o fint trots utmanande.

Idag slog hon i hindret på tillbakahoppet igen på 85 cm…så det rasade. Blev rädd ett tag att hon blivit skrämd men det var ingen fara då hon självmant flög över hindret igen med bollen i munnen. Även om hon hoppar ut ganska så långt innan hon vänder om o sätter sig så räcker det tydligen inte när hon ska ta sats på den höjden tillbaka. Får försöka få ut henne en bit till. Andra höjder har det aldrig hänt, men 85 cm är visst lite klurigare att uppskatta höjden på för henne än så länge. Vi har ju mest hoppat 70 cm.

Rutan har jag lagt tillbaka targeten i, långt bak eftersom hon har en tendens att hamna långt fram annars. Fortsätter så ett tag och testar utan emellanåt.

De moment vi har mest problem med som jag inte riktigt vet själv hur jag ska lösa är:

Fjärren – blir allt som oftast att hon hamnar en bit fram.
Inkalln. m ställande – antingen har hon för hög fart att hon inte hinner stanna, eller så vet hon om att hon ska stanna och stannar helst av sig själv alldeles för tidigt.
Krypet – där vill jag börja om från noll, men har ingen plan.

DSC_7782

På hemvägen stannade vi till vid ”magasinet” där jag lämnat cykeln och tog en tur på grusvägen.

Belöningssugen

Det finns olika sätt att få mattes uppmärksamhet på…

Härom dagen blev jag väckt av Pi som stod och stirra på mig i sängen, jag öppnade ögonen, hon började backa. Jag slöt ögonen, hon gick fram, stirrade och började backa igen. Det var visst dags att kliva upp!

Imorse fick jag en liknande väckning…jag halvsov…hon märkte att jag var på gång upp…och började köra fjärrens stå och ligg för att se om hon fick matte upp ur sängen snabbare = mat. Om det här är någon form att tiggeri så får hon gärna tigga för mig 🙂

Idag åkte kameran ut i rabatten…helt plötsligt hade jag alla möjliga olika föremål som Pi bar på framför kameran…bland annat metallapporten hon hittat på träsoffan.

Pi med metallen

Det var inte meningen att vi skulle ligga på latsidan idag inte 😉 så vi fortsatte att fota lite hopp bla.

Hopp

Annars har vi lagt fokus på att träna på vä + hö halt. I höger halt hamnar hon gärna snett med rumpan ut så jag har börjat belöna med godiskast åt vänster där och det har givit resultat. Jag försöööker oxå tänka konsekvent på vilket fot jag börjar svänga med först…och det fungerar bäst med högerfoten åt båda hållen…ska vi bara göra en enkel vänstersväng så blir däremot vänster fot först bäst… det gäller bara att få in detta i huvudet så det sker automatiskt.

Några sneda kast till vänster med apporten över hindret har resulterat i att hon ibland valt att springa ut till apporten direkt och sen hoppa tillbaka innan jag har hunnit hindra henne så det jobbar vi på. I rutan övar vi på att vinkla höger och få henne på rätt sida vid inkallningen och det har fungerat så länge jag sagt fot. Vi behöver lite hjälp här med folk som kommenderar.

Sättande under gång har jag inte vågat börja med vid sidan än eftersom vi har appellens läggande kvar fortfarande men under gång baklänges tränar vi på det. O så har vi fjärren då… den är svår med matte och belöningen en bit ifrån. Har testat mig fram genom extern belöning bakom men då blir hon gärna sned… jag kanske har provat för lite. Jag blir så osäker själv när jag inte har en exakt plan hur jag ska göra. Sen är det så svårt att verkligen se att bakbenen är låsta när man går ut en bit när man tränar själv…

Vittringen har vi inte tränat så mycket på sista tiden men igår fungerade den finfint fast det blåste ute. Ibland glömmer hon av sig och frysmarkerar fortfarande men kommer då på sig själv och plockar upp pinnen.